För en borgenär, en leverantör som bedömer risken för utebliven betalning från en kund eller en finansanalytiker som analyserar den finansiella styrkan hos en motpart, ger cash ratio värdefulla insikter om företagets förmåga att uppfylla sina omedelbara betalningsförpliktelser utan att behöva sälja tillgångar eller driva in fordringar.
Definition och användningsområden för cash ratio
Bland de likviditetsmått som används i finansiella analyser är cash ratio utan tvekan det mest restriktiva. Medan andra likviditetsmått inkluderar olika typer av omsättningstillgångar tar cash ratio endast hänsyn till de mest likvida tillgångarna: kontanter, bankmedel och mycket kortfristiga placeringar som snabbt kan omvandlas till kontanter.
I denne forstand er det det mest direkte målet på en virksomhets umiddelbare betalingsevne.
I detta avseende är det det mest direkta måttet på ett företags omedelbara betalningsförmåga.
Cash ratio, även kallat likviditetsgrad 3, mäter företagets förmåga att täcka alla kortfristiga skulder enbart med hjälp av sina mest likvida tillgångar: tillgängliga kontanter och kontantekvivalenter. Det kan handla om placeringar på penningmarknaden eller mycket kortfristiga värdepapper som nästan omedelbart kan omvandlas till kontanter utan någon väsentlig risk för värdeförlust.
Kundfordringar, lager och andra tillgångar som kräver tid för att omvandlas till kontanter exkluderas uttryckligen från beräkningen.
Det strikta synsättet ger den mest konservativa bilden av likviditeten. Det utgår från ett värsta tänkbara scenario där inga kunder betalar, inga varor säljs och ingen ytterligare finansiering finns tillgänglig. Detta gör cash ratio särskilt användbart vid analys av motpartsrisk, bedömning av risken för betalningsproblem samt som underlag för beslut om inkasso och kreditstyrning.
Hur beräknas cash ratio?
Formeln är:
Cash ratio = (Kontanter + kontantekvivalenter) / Kortfristiga skulder
Täljaren består av kontanter, bankmedel och mycket kortfristiga placeringar.
Nämnaren omfattar alla kortfristiga skulder, bland annat:
- leverantörsskulder
- lån som förfaller inom ett år
- skatteskulder
- arbetsgivaravgifter och andra offentliga avgifter
- kortfristiga banklån
Uppgifterna kan normalt hämtas direkt från balansräkningen. Kontanter och kontantekvivalenter återfinns bland omsättningstillgångarna, medan de kortfristiga skulderna redovisas bland kortfristiga skulder.
Beräkningen kräver inga komplicerade justeringar, vilket gör nyckeltalet lättillgängligt även utan avancerade analysverktyg.
Exempel
Ett företag har:
- 800 000 kronor i kontanter och bankmedel
- 200 000 kronor i kortfristiga placeringar
- 1 500 000 kronor i kortfristiga skulder
Cash ratio beräknas då enligt följande:
(800 000 + 200 000) / 1 500 000 = 0,67
Företaget har därmed 0,67 kronor i omedelbart tillgänglig likviditet för varje krona i kortfristiga skulder.
Beroende på bransch kan detta antingen betraktas som en tillfredsställande nivå eller som en signal om behov av närmare uppföljning.
Hur tolkas cash ratio?
Det finns inget universellt gränsvärde som gäller för alla företag. Tolkningen beror på bransch, affärsmodell och den ekonomiska situationen.
Några generella riktmärken är ändå användbara.
Cash ratio under 0,5
Detta indikerar att företaget inte har tillräcklig likviditet för att täcka mer än hälften av sina kortfristiga skulder med hjälp av tillgängliga kontanter.
Det är inte nödvändigtvis kritiskt om företaget har bekräftade kreditfaciliteter eller ett rörelsekapitalbehov som normalt finansieras genom en snabb verksamhetscykel. Trots det är det en faktor som bör följas noggrant vid bedömning av motpartsrisk.
Cash ratio omkring 1
Ett nyckeltal på ungefär 1 innebär att den tillgängliga likviditeten teoretiskt täcker alla kortfristiga skulder.
Detta betraktas generellt som en komfortabel situation, med undantag för vissa branscher där den kortfristiga skuldsättningen strukturellt är hög.
Cash ratio betydligt över 1
En mycket hög nivå kan indikera att företaget håller onödigt mycket kapital i kontanter.
Det kan vara ett tecken på att medlen skulle kunna investeras mer effektivt eller att företaget för en mycket defensiv finansieringsstrategi.
Cash ratio bör alltid analyseras över tid.
Ett nyckeltal som gradvis försämras under flera år är mer oroande än en tillfälligt låg nivå under ett enskilt räkenskapsår. En sådan utveckling kan tyda på en strukturell förbrukning av likviditet som verksamheten inte förmår kompensera för.
Det är ofta i denna utveckling över tid som den mest värdefulla informationen om företagets finansiella styrka finns.
Balanslikviditet, kassalikviditet och cash ratio: tre sätt att bedöma likviditet
De tre viktigaste likviditetsmåtten försöker besvara samma fråga:
Kan företaget uppfylla sina kortfristiga betalningsförpliktelser?
Skillnaden ligger i vilka tillgångar som inkluderas i beräkningen.
Balanslikviditet
Balanslikviditet (current ratio) inkluderar alla omsättningstillgångar:
- varulager
- kundfordringar
- kontanter och bankmedel
Detta är det bredaste och mest företagsvänliga likviditetsmåttet och används ofta som ett första mått på kortsiktig betalningsförmåga.
Kassalikviditet
Kassalikviditet (quick ratio) exkluderar varulagret, eftersom det inte nödvändigtvis kan omsättas snabbt utan prisavdrag.
Måttet inkluderar därför:
- kundfordringar
- kontanter och bankmedel
Detta är ett centralt nyckeltal i branscher där lagret utgör en betydande del av omsättningstillgångarna.
Cash ratio
Cash ratio går ett steg längre.
Även kundfordringar exkluderas, eftersom inbetalningarna är beroende av kundernas betalningsvilja och betalningsförmåga.
Endast kontanter och kontantekvivalenter ingår.
Detta gör cash ratio till den mest konservativa indikatorn på företagets förmåga att stå emot en likviditetschock.
Vanliga frågor om cash ratio
När bör man lägga särskild vikt vid cash ratio?
Cash ratio är särskilt relevant i följande situationer:
- Analys av motpartsrisk, exempelvis när en leverantör bedömer en kund eller ett kreditförsäkringsbolag bedömer en kreditlimit.
- Kris- eller stresstester som mäter företagets förmåga att hantera uteblivna inbetalningar.
- Branscher där kundfordringar normalt har långa eller osäkra betalningstider.
Som daglig styrindikator är cash ratio ofta mindre relevant än balanslikviditet och kassalikviditet, eftersom dessa ger en mer representativ bild av den ordinarie verksamheten.
Kan cash ratio förbättras snabbt?
Ja, men åtgärderna varierar i hur stor effekt de faktiskt har på likviditeten.
Följande åtgärder kan förbättra täljaren:
- snabbare indrivning av kundfordringar
- aktiv uppföljning av förfallna fordringar
- factoring
- minskning av icke-kritiska kostnader
- försäljning av icke-strategiska tillgångar
Nämnaren kan minskas genom:
- omförhandling av betalningsvillkor
- refinansiering av kortfristiga skulder till medel- eller långfristig finansiering
Var dock uppmärksam på kosmetiska effekter. Att skjuta upp betalningar till leverantörer kan förbättra cash ratio vid räkenskapsperiodens slut, men samtidigt försämra leverantörsrelationen och öka risken för konflikter.
Vilka redovisningsdokument används för att beräkna cash ratio?
De nödvändiga uppgifterna finns direkt i balansräkningen.
I täljaren:
- kontanter och kontantekvivalenter bland omsättningstillgångarna
I nämnaren:
- alla kortfristiga skulder, inklusive leverantörsskulder, lån som förfaller inom ett år, skatteskulder och övriga kortfristiga förpliktelser
Vid extern analys återfinns dessa uppgifter normalt i årsredovisningar, årsrapporter och andra offentligt tillgängliga finansiella rapporter.
Är cash ratio relevant för alla företag?
Nej.
Cash ratio är särskilt relevant för verksamheter som behöver upprätthålla stora likviditetsreserver, såsom banker, försäkringsbolag och holdingbolag, samt vid analys av högriskmotparter.
För industri- och handelsföretag kan ett lågt värde vara mindre problematiskt om varulagret och kundfordringarna håller god kvalitet och snabbt kan omvandlas till kontanter.
Nyckeltalet bör därför alltid bedömas tillsammans med andra likviditetsmått och i ljuset av förutsättningarna i den aktuella branschen.
Vilka risker är förknippade med ett för högt eller för lågt cash ratio?
Ett för lågt cash ratio ökar risken för betalningsproblem vid en likviditetschock, exempelvis om en stor kund betalar sent, banken drar tillbaka en kreditfacilitet eller företaget drabbas av en oförutsedd kostnad.
Ett för högt cash ratio medför också en kostnad. Det kan indikera att kapitalet inte används effektivt, att kontanter blir liggande outnyttjade eller att företaget investerar för försiktigt.
Utmaningen för företagsledningen är att säkerställa tillräcklig likviditet för att hantera risker och förpliktelser utan att binda mer kapital än nödvändigt.
Vilka placeringar räknas som kontantekvivalenter?
Kontantekvivalenter är kortfristiga placeringar som:
- är mycket likvida
- kan omvandlas till kända kontantbelopp
- har minimal risk för värdeförändring
Typiska exempel är:
- penningmarknadsfonder
- statsskuldväxlar och andra mycket kortfristiga räntepapper
- tidsbundna bankinsättningar med en löptid på mindre än tre månader
Följande räknas normalt inte som kontantekvivalenter:
- kundfordringar
- varulager
- växlar och andra fordringar
- aktie- och obligationsinvesteringar
- factoringförskott som ännu inte har reglerats
Varför bör borgenärer vara särskilt uppmärksamma på cash ratio?
För en leverantör som vill bedöma risken för utebliven betalning från en kund kan mer generella likviditetsmått ge en missvisande bild.
Ett företag kan ha stora omsättningstillgångar, men dessa kan till stor del bestå av svårsålda lager eller kundfordringar med osäker kvalitet.
Cash ratio eliminerar denna osäkerhet genom att visa vad företaget faktiskt kan betala omedelbart, utan att behöva sälja tillgångar, driva in fordringar eller skaffa ny finansiering.
Vid grundliga analyser av kunder och andra motparter är cash ratio därför ett värdefullt komplement till de bredare likviditetsmåtten.
Företagsinformation från specialiserade leverantörer ger tillgång till de finansiella uppgifter som krävs för beräkningen och kan utgöra ett viktigt underlag vid bedömning av kreditrisk och behovet av kreditförsäkring.