Tillväxten normaliseras, men är fortfarande i stor utsträckning beroende av turismen
För tredje året i rad förväntas tillväxten avta under 2027 när ekonomin närmar sig sin långsiktiga potential efter återhämtningsperioden efter pandemin. Turismen, den viktigaste pelaren i den ekonomiska verksamheten som står för cirka 85 % av exporten, 40 % av BNP och 50 % av sysselsättningen, förväntas gå in i en normaliseringsfas samtidigt som den fortsätter att stödjas av expansionen inom segmenten lyxboende och kryssningar. Dessutom kommer sektorn att förbli starkt beroende av den ekonomiska situationen i USA, eftersom mer än 80 % av besökarna till ögruppen kommer från USA. Offshore-finanstjänster, ekonomins andra pelare som står för mellan 15 % och 20 % av BNP, bör också fortsätta att stödja den ekonomiska aktiviteten trots ett mer krävande internationellt regelverk.
Utländska privata investeringar, som är koncentrerade till byggsektorn, förväntas också förbli en viktig drivkraft för den ekonomiska aktiviteten. Investeringar i turistinfrastruktur (hotell, flygplatser, hamnar etc.) syftar till att lindra de kapacitetsbegränsningar som har hämmat sektorns utveckling, medan investeringar i energisektorn ingår i ett ambitiöst moderniseringsprogram som är utformat för att sänka de höga elkostnaderna och stödja ekonomins tillväxtpotential. Bland flaggskeppsprojekten ingår LNG-regasifieringsterminalen vid Clifton Pier (370 miljoner USD) och uppgraderingen av elnätet på New Providence (130 miljoner USD), vilka båda förväntas vara färdigställda 2027–2028.
Större intäkter från turismen bör delvis kompensera för effekterna av inflationen, som främst drivs av priserna på bränsle, transporter och livsmedel. Inflationen förväntas tynga hushållens köpkraft under 2027. Å andra sidan främjar införandet av Sand Dollar, den digitala valutan som infördes av Central Bank of The Bahamas (CBB) 2020, finansiell inkludering och bör stödja den privata konsumtionen. Samtidigt bör de offentliga utgifterna fortsätta att begränsas på grund av kraven på finanspolitisk konsolidering.
Fortsatt förbättring av de offentliga finanserna trots en sårbar extern ställning
Den finanspolitiska konsolideringen förväntas hålla det offentliga underskottet nära balans under räkenskapsåret 2026–2027 (1 juli 2026 till 30 juni 2027). Inkomsterna (22 % av BNP under räkenskapsåret 2025–2026) bör förbli i stort sett stabila, eftersom starkare turismrelaterade skatteintäkter och intäkter från den nya globala minimiskatten på 15 % för stora multinationella företag (cirka 0,8 % av BNP) sannolikt till stor del kommer att uppväga avskaffandet av mervärdesskatten på obearbetade livsmedel och de åtgärder för fastighetsskattelättnader som infördes i april 2026. Samtidigt förväntas regeringen prioritera investeringar inom energi- och hälso- och sjukvårdssektorerna, medan de totala utgifterna (20,8 % av BNP) bör förbli i stort sett oförändrade.
Regeringens finansieringsstrategi fortsätter att främst förlita sig på den inhemska marknaden, framför allt affärsbanker och institutionella investerare, genom emissioner i lokal valuta för att begränsa valutakurs- och refinansieringsrisker. Denna strategi förefaller motiverad med tanke på den fortfarande betydande andelen utlandsskuld, som utgjorde cirka 45 % av den totala utestående offentliga skulden i mitten av 2026, samt en hög räntebörda motsvarande nästan 20 % av statens intäkter. Den fortsatta finanspolitiska konsolideringen, som stöds av ett pågående primärt överskott (cirka 3,5 % av BNP år 2025), bör dock bidra till att minska den offentliga skuldkvoten år 2027.
Trots en viss förbättring förväntas bytesbalansen uppvisa ett stort underskott även 2027, vilket återspeglar landets strukturella beroende av varuimport (bränsle, livsmedel och kapitalvaror), som intäkterna från turism och finansiella tjänster endast delvis kompenserar för. Dessutom förväntas det betydande primära inkomstunderskottet förbli oförändrat på grund av utdelningar som återförs av utlandsägda företag verksamma på Bahamas, särskilt inom turism- och finanssektorerna. Sammantaget är riskerna fortfarande inriktade på en negativ utveckling. En avmattning av den globala turismen eller en ihållande ökning av energipriserna skulle kunna försvaga östatens externa ställning ytterligare. Med detta sagt förväntas centralbanken fortsätta att försvara den bahamanska dollarns koppling till den amerikanska dollarn samtidigt som man strävar efter att upprätthålla en tillräcklig nivå på valutareserven, som motsvarade fem månaders import i juni 2026.
Större politisk stabilitet, men fortsatt beroende av USA
Det progressiva liberala partiet (PLP, center-vänster) gick segrande ur det extraval till parlamentet som hölls i maj 2026, säkrade en absolut majoritet i parlamentet (33 av 41 mandat) och befäste sitt grepp om makten fram till 2031. Premiärminister Philip Davis, som omvaldes för en andra femårsperiod i rad – vilket är första gången sedan 1997 – bygger på resultaten av en framgångsrik ekonomisk politik inriktad på utveckling av turismen, reformer av elsektorn och ökad transparens i det finansiella systemet för att locka till sig fler utländska investeringar. I detta avseende är Bahamas en av regionens pionjärer när det gäller att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Brottslighet kopplad till internationell narkotikahandel och de stigande levnadskostnaderna är de två främsta riskfaktorerna som skulle kunna undergräva landets politiska stabilitet.
På det internationella planet upprätthåller Bahamas ett privilegierat förhållande till Washington, som är landets främsta handelspartner, huvudinvesterare och viktigaste källa till turister, trots att Nassau år 2024 avvisade ”Trump-administrationens” förslag om att ta emot migranter som utvisats från USA. Samtidigt förväntas regeringen fortsätta att diversifiera sina partnerskap, vilket illustreras av det avtal som undertecknades med Förenade Arabemiraten år 2022 för att främja turismen mellan de två länderna, liksom det partnerskap som ingicks med Botswana år 2023 för att stärka samarbetet inom turism och finansiella tjänster. Sådana initiativ är dock av blygsam omfattning och ifrågasätter inte landets starka ekonomiska beroende av USA.

Elfenbenskusten
Zimbabwe
USA
Libyen
Brasilien
Europa
Kina
Japan
Kanada