Den måttliga tillväxten fortsätter endast tack vare en stabil köpkraft
Den belgiska ekonomin förväntas fortsätta att växa i en måttlig men dämpad takt både 2026 och 2027. Hushållens köpkraft kommer återigen att stödjas av den automatiska indexeringen av löner, pensioner och sociala förmåner i förhållande till levnadskostnaderna, vilket fortfarande är ett utmärkande drag i det belgiska systemet. Denna mekanism bör utgöra en viktig buffert mot stigande priser, men dess effektivitet kommer delvis att motverkas av en förnyad ökning av energipriserna, vilket kommer att påverka köpkraften under 2026 när det leder till ett mer omfattande inflationstryck. Denna utveckling kommer att tynga konsumenternas förtroende. Samtidigt erbjuder finanspolitiken endast begränsat stöd. Eftersom de offentliga finanserna redan är ansträngda har regeringen liten handlingsutrymme att öka utgifterna eller vidta riktade stödåtgärder för hushållen, till skillnad från sin roll under de senaste kriserna. Även om de belgiska hushållen fortfarande har ett relativt komfortabelt sparande, vilket bör dämpa den omedelbara effekten av högre priser, förväntas en gradvis ökning av arbetslösheten undergräva förtroendet och dämpa konsumtionstillväxten. Dessutom kommer den fortsatta åtstramningen av både finans- och penningpolitiken att ytterligare begränsa den reala inhemska efterfrågan både 2026 och 2027, även om ett avtagande inflationstryck skulle kunna stödja en något högre tillväxt under 2027.
Efter en långvarig period av marginalpress under 2023–24 började företagen se en viss försiktig förbättring av lönsamheten, vilket bidrog till en återhämtning av de privata investeringarna. Denna återhämtning gynnades av Europeiska centralbankens (ECB) inledande sänkning av styrräntorna, vilket sänkte finansieringskostnaderna och stödde investeringarna. Denna positiva utveckling visade sig dock inte räcka för att uppväga den kraftiga ökningen av företagskonkurser som observerades mellan 2021 och 2025, då konkursfrekvensen översteg nivåerna före pandemin med cirka 10 procent. Framöver förväntas stigande driftskostnader – särskilt för energi, insatsvaror och arbetskraft – i allt högre grad tynga företagens marginaler, och indexeringen kommer att försämra kostnadskonkurrenskraften. Dessutom kommer en förnyad åtstramning av ECB:s penningpolitik sannolikt att försämra finansieringsvillkoren. Sammantaget förväntas dessa faktorer gradvis urholka lönsamheten, dämpa investeringsaktiviteten och leda till fler konkurser under 2026, med fortsatt höga nivåer in i 2027. Inom byggsektorn är aktiviteten fortsatt särskilt dämpad: antalet bygglov ligger kvar på låga nivåer, och försämringen av branschförhållandena förväntas bestå, vilket hämmar aktiviteten utanför anläggningssegmentet.
De offentliga utgifterna förväntas endast bidra i begränsad utsträckning till tillväxten under de närmaste åren. Den nya regeringen har signalerat sin avsikt att dämpa tillväxten i de löpande utgifterna genom arbetsmarknads- och pensionsreformer, samt genom att införa delvisa tak för löneindexeringsmekanismerna. Samtidigt kommer utgiftsstrukturen att förändras, där högre offentliga investeringar ger ett visst stöd åt aktiviteten. Ökade försvarsutgifter, tillsammans med fortsatta investeringar i energiomställningen och den digitala infrastrukturen, förväntas understödja en viss tillväxt. Utrymmet för finanspolitisk expansion är dock fortfarande starkt begränsat av EU:s förfarande vid alltför stora underskott, vilket begränsar regeringens möjlighet att kompensera för den svagare utvecklingen inom den privata sektorn. Utsikterna för exporten är fortsatt utmanande. Den belgiska utländska efterfrågan tyngs fortfarande av avmattningen i den europeiska och globala ekonomin, samtidigt som amerikanska tullar sätter ytterligare press på de handelsexponerade sektorerna. Dessutom genomgår läkemedelsindustrin – en av Belgiens viktigaste exportmotorer – en normaliseringsfas efter flera exceptionellt starka år under själva pandemin och perioden direkt efter pandemin. Följaktligen förväntas exporttillväxten förbli dämpad och endast ge ett blygsamt bidrag till den totala ekonomiska aktiviteten.
EU:s nya förfarande vid alltför stora underskott tvingar regeringen att dämpa utgifterna
Belgiens finanspolitik under 2026–27 är fortfarande starkt begränsad av EU:s finanspolitiska ramverk, efter att landet införlivats i förfarandet vid alltför stora underskott på grund av ihållande underskott på över 3 % av BNP. Enligt de reviderade reglerna måste regeringen åstadkomma en genomsnittlig årlig minskning av underskottet med cirka 0,5 procentenheter av BNP, vilket begränsar utrymmet för diskretionära finanspolitiska stödåtgärder. Den federala konsolideringsplanen som lades fram våren 2025 syftar till att minska underskottet till 3 % av BNP senast 2030 genom en kumulativ insats på cirka 23 miljarder euro (3,7 % av BNP), främst genom strukturreformer. Dessa omfattar arbetsmarknads- och pensionsreformer – såsom att begränsa arbetslöshetsersättningen till två år och motverka förtidspensionering – medan den automatiska indexeringen av löner och pensioner förblir oförändrad. Från och med 2026 förväntas högre intäkter från en skattereform, inklusive en ny kapitalvinstskatt på 10 % på vissa finansiella tillgångar utöver ett årligt undantag på 10 000 euro, tillsammans med besparingar från institutionella reformer. Eftersom de federala myndigheterna dock endast ansvarar för ungefär hälften av de totala offentliga utgifterna och samordningen mellan regionerna är begränsad, förväntas finanspolitiken förbli måttligt åtstramande under 2026–27, med stöd inriktat främst på investeringar i försvar, energiomställning och digital infrastruktur.
Belgiens bytesbalans förväntas endast förbättras marginellt under 2026 och 2027. Även om handelsbalansen för varor kan gynnas av något mer fördelaktiga handelsvillkor, står exportutvecklingen fortfarande under press från svag europeisk och global efterfrågan, fortsatt osäkerhet kring handeln och amerikanska tullar. Dessutom fortsätter läkemedelssektorn att normaliseras efter flera exceptionellt starka år efter pandemin. Tjänsteexporten och primärinkomsterna bör fortsätta att ge stöd, men den totala nettoexporten kommer sannolikt endast att bidra måttligt till tillväxten.
Belgien har för närvarande en stabil regering
Efter federala valet 2024, där det högerorienterade partiet Nya flamländska alliansen (N?VA) blev det största partiet, bildades slutligen en regering i januari 2025 efter långdragna förhandlingar. Den resulterande fempartikoalitionen – som förenar N?VA, CD&V (flamländska kristdemokrater), Vooruit (flamländska socialdemokrater), MR (fransktalande liberaler) och Les Engagés (vallonska centristpartier) – har blivit känd som ”Arizona”-koalitionen. Trots sin breda ideologiska spridning intar regeringen en i stort sett centristisk position och verkar under betydande begränsningar, framför allt EU:s förfarande vid alltför stora underskott och starkt motstånd från fackföreningarna. Inom dessa ramar har koalitionen lyckats anta en budget och genomföra en första omgång strukturreformer, däribland förändringar av arbetslöshetsersättningen, pensionerna, delar av löneindexeringen samt införandet av en kapitalvinstskatt, i syfte att förbättra de finanspolitiska utsikterna. Det politiska handlingsutrymmet är dock fortfarande begränsat. Dessa åtgärder förväntas endast delvis kompensera för stigande försvarsutgifter och ökande demografiska påfrestningar, samtidigt som regeringens splittrade parlamentariska stöd begränsar utrymmet för ytterligare långtgående reformer.
Utsikterna för institutionella reformer är blandade. Den planerade avskaffningen av senaten har fått relativt brett stöd över hela det politiska spektrumet, eftersom flera partier tidigare har förespråkat ett sådant steg. Överhusets roll har minskat markant under de senaste decennierna, och senaten sammanträder nu endast omkring tio gånger per år. För att avskaffa den krävs dock en två tredjedels majoritet i underhuset, vilket Arizona-koalitionen inte har. Följaktligen är utgången av denna reform fortfarande osäker.
För närvarande har regeringen en relativt bekväm position och fortsätter att ha majoritet i de flesta opinionsundersökningarna. Vissa av de föreslagna åtgärdernas impopularitet kan dock med tiden bli en källa till politiska spänningar och utgöra en utmaning för sammanhållningen. Nästa ordinarie federala val är planerat till 2029.

Tyskland
Frankrike
Nederländerna
USA
Storbritannien
Kina