Tyskland
Rumänien
Italien
Turkiet
Grekland
KinaAvmattad tillväxt mot bakgrund av förändrade konsumtions- och investeringstrender
Den ekonomiska tillväxten förväntas avta något under 2025 innan den återhämtar sig något under 2026, men kommer att ligga kvar kring det historiska genomsnittet. Den privata konsumtionen kommer återigen att vara den främsta drivkraften, med stöd av stigande reallöner, låg arbetslöshet och en tidigareläggning av konsumtionen inför införandet av euron. En gradvis penningpolitisk lättnad förväntas också stärka hushållens konsumtionsförmåga genom att minska kostnaderna för skuldtjänsten. Konsumtionstillväxten kommer dock att vara mindre robust än under 2024, delvis på grund av den högre prisnivån efter det att inflationsstabiliserande åtgärder, däribland sänkta mervärdesskattesatser och elsubventioner för företagssektorn, har upphört att gälla. Nettoexporten förväntas försämras under 2025, men kan gradvis återhämta sig under 2026, driven av en förväntad återhämtning i den tyska ekonomin.
Den politiska instabiliteten i Bulgarien, som präglas av kortlivade koalitionsregeringar, har försenat de reformer som krävs för att få tillgång till hela beloppet på 5,5 miljarder euro från EU:s återhämtnings- och resiliensfacilitet (RRF). Dessa reformer syftar till att förbättra institutionernas kvalitet och åtgärda bristen på arbetskraft och kompetens. Förseningen i genomförandet av dessa förändringar har medfört en förlust på cirka 600 miljoner euro i bidrag, och de förväntade återstående inflödena uppskattas nu till 3–3,5 miljarder euro (dvs. 2,9–3,4 % av BNP). Efter den politiska stabiliseringen förväntas utnyttjandet av EU-medlen återupptas under 2025–2026, vilket bör stimulera de offentliga investeringarna. Förseningen av reformerna med 15 månader kommer dock att utsätta landet för ytterligare nedskärningar i finansieringen, såvida inte regeringen påskyndar reformerna eller säkerställer en förlängning bortom tidsfristen i augusti 2026. När det gäller den privata sektorn förväntas investeringarna öka till följd av den penningpolitiska lättnaden och ett mer stabilt politiskt klimat, förutsatt att denna stabilitet består.
Inflationen steg i början av 2025 till följd av återinförandet av standardmomsnivåer och justeringar av administrativa priser. Inflationen förväntas sjunka under 2026 när dessa tillfälliga effekter avtar. Det uppåtriktade inflationstrycket kommer dock att kvarstå på grund av stigande reallöner på en stram arbetsmarknad. Dessutom kan övergången till euron i början av 2026 leda till måttliga prisökningar, eftersom prisomvärderingar under omställningsprocessen kan utlösa uppjusteringar, som antingen drivs av ekonomiska faktorer eller avrundningseffekter. Dessa ökningar kommer sannolikt att bli mer uttalade inom sektorer som turism och detaljhandel, där menykostnader och avrundningspraxis kan ha en märkbar inverkan.
Bulgariens vinster med euron och Schengen motverkas av påfrestningar från handelskriget
Finanspolitiken kommer fortsatt att vara stimulerande, om än inte i överdriven utsträckning. Budgeten för 2025 utformades för att uppfylla konvergenskriterierna för införandet av euron, vilket kräver att underskottet hålls under 3 % av BNP. Att momssänkningarna upphör och att punktskatterna på tobak höjs förväntas stärka de offentliga intäkterna. På utgiftssidan kommer politiken att fortsätta stödja konsumtionen genom högre löner inom den offentliga sektorn och ökade sociala utgifter. Dessa budgetjusteringar beräknas minska det offentliga underskottet något jämfört med 2024, vilket kommer att ligga kvar på måttliga nivåer. Bulgariens relativt låga kostnader för skuldtjänst kommer att förstärkas av införandet av euron, eftersom detta förväntas sänka finansieringskostnaderna ytterligare. Ett tidigt tecken på ökat förtroende hos investerarna är den nyligen genomförda uppgraderingen av Bulgariens kreditbetyg av några av de stora kreditvärderingsinstituten.
Bulgariens integration i den europeiska ekonomin förväntas ge varaktiga positiva effekter på landets internationella handel. Det förväntas att anslutningen till Schengenområdet i början av 2025 kommer att sänka logistikkostnaderna för handeln och undanröja hinder för bulgariska transportföretags expansion på de europeiska marknaderna – en sektor där östeuropeiska företag vanligtvis har en dominerande marknadsandel tack vare konkurrensfördelen i form av lägre arbetskraftskostnader. Även om fördelarna med införandet av euron – som planeras träda i kraft den 1 januari 2026 – är något begränsade på grund av den bulgariska levens befintliga koppling till euron, kommer anslutningen till euroområdet att eliminera valutakonverteringskostnaderna, vilket ytterligare kommer att stödja den internationella handeln, särskilt inom turistsektorn. Dessa integrationsfördelar kommer dock inte att helt uppväga de konjunkturella faktorer som dämpar den externa efterfrågan under 2025. Den ekonomiska tillväxten i Tyskland, en viktig handelspartner, förväntas förbli stillastående i år, medan tillväxten i Rumäniens ekonomi kommer att ligga under sin potential. Trots att Bulgarien är relativt mindre utsatt för efterfrågan från USA jämfört med andra östeuropeiska ekonomier kommer handelskriget sannolikt att utgöra en utmaning för den externa efterfrågan, med indirekta effekter via tredjeländer, framför allt Tyskland. Samtidigt kommer importen att öka till följd av importintensiva ökningar av försvarsutgifterna, vilket har underlättats av en undantagsklausul som utesluter sådana utgifter från stabilitets- och tillväxtpakten. Sammantaget förväntas dessa faktorer leda till ett ökat handelsunderskott för Bulgarien år 2025, med en förväntad förbättring år 2026.
Politisk instabilitet och institutionella utmaningar mitt i euroområdets omställning
År 2025 är det politiska läget i Bulgarien fortfarande turbulent och har präglats av en utdragen kris som har lett till sju parlamentsval sedan 2021, med en överhängande risk för ett åttonde nyval. Valet i oktober 2024 lyckades återigen inte ge någon tydlig majoritet och därmed ingen stabil regering, vilket speglar en djup splittring och väljarapati. Det centerhögerpartiet GERB, ledt av Boyko Borisov, säkrade flest mandat (69 av 240) men nådde inte upp till majoritet, medan den reformistiska PP-DB-koalitionen och det ultranationalistiska partiet Revival hamnade långt efter i mandaträkningen. Den 16 januari 2025 valdes Rosen Zhelyazkov från GERB-partiet till premiärminister och leder en minoritetsregering tillsammans med BSP (center-vänster) och ITN (populistiskt, socialkonservativt), med stöd av det liberala APS-partiet, en fraktion som uppstod efter upplösningen av DPS-partiet. Koalitionen är dock bräcklig, bygger på ideologiskt skilda partier och står inför utmaningar när det gäller att ta itu med systemfrågor som korruption och rättsreform. Detta illustrerades snabbt av att APS i april 2025 lämnade koalitionen, eftersom partiet var missnöjt med det regeringsstöd som DPS-NN, den andra fraktionen från DPS, visade. DPS-NN:s ledare, Delyan Peevski, som har belagts med sanktioner av USA och Storbritannien för påstådd röstköp och valfusk, har blivit oumbärlig för koalitionen. Situationen har ytterligare urholkat förtroendet för institutionerna, och endast 10 % av bulgarerna anser att valen i landet är rättvisa. President Rumen Radevs inflytande, även om det begränsades genom konstitutionella reformer 2023, är fortfarande betydande, särskilt genom övergångsregeringar.
Bulgariens anslutning till euroområdet, som är planerad till den 1 januari 2026, utgör en avgörande milstolpe i landets integration i det europeiska ekonomiska ramverket. Målet fungerar som en enande kraft för regeringskoalitionen och bidrar till att ibland vinna stöd från andra proeuropeiska politiska partier, såsom PP-DB, som förespråkar en djupare anpassning till EU. Införandet av euron har dock mött betydande motstånd från allmänheten, som drivs av oro över potentiell prismanipulation, urholkningen av den monetära autonomin och förseningar i genomförandet av EU-påbjudna reformer. Det växande inflytandet från nationalistiska partier, däribland Revival och MECH, som får stöd av en utbredd desillusion över det politiska etablissemanget, förvärrar dessa farhågor och medför en risk för ytterligare demokratisk tillbakagång, vilket hotar stabiliteten i Bulgariens strävan efter europeisk integration.
Med blicken riktad mot 2026 hänger de politiska utsikterna på om Zhelyazkovs regering kan stabilisera sin koalition när landet väl ansluter sig till eurozonen och drar nytta av EU-medel, eller om ett nytt val kommer att återuppväcka krisen. Anslutningen till eurozonen kan stärka investerarnas förtroende men riskerar att förvärra de politiska splittringarna om inflationen skjuter i höjden. Ihållande korruption, inskränkningar av mediefriheten och ineffektivitet inom rättsväsendet hotar Bulgariens mål för EU-integrationen, däribland ett fullvärdigt Schengenmedlemskap. Splittringen inom DPS-partiet och det minskande inflytandet från traditionella partier som BSP tyder på ett instabilt politiskt landskap, där populistiska och högerextrema grupper vinner mark. Utan en sammanhållen koalition som kan hantera allmänhetens misstro och yttre påtryckningar, såsom Rysslands inflytande, riskerar Bulgarien långvarig instabilitet, vilket kommer att undergräva landets demokratiska och ekonomiska framsteg.