USA
Saudiarabien
Indien
Irak
Europa
Kina
Förenade arabemiratenGeopolitiska motvindar tynger tillväxtutsikterna
Mot bakgrund av de ökade regionala spänningarna i samband med konflikten i Iran förväntas Jordaniens ekonomiska tillväxt avta under 2026. De ökade geopolitiska riskerna kommer sannolikt att påverka investerarnas förtroende, turismen (som står för 10–12 % av BNP) och handelsaktiviteten. Turistsektorn, som är en viktig källa till utländsk valuta, sysselsättning och aktivitet inom tjänstesektorn, förväntas hamna under press då de geopolitiska spänningarna tynger efterfrågan på resor. Detta skulle begränsa sektorns bidrag till tillväxten och öka Jordaniens beroende av extern finansiering i en tid då de finanspolitiska och externa obalanserna fortfarande är stora.
Inflationen förväntas förbli relativt begränsad under 2026, dock med uppåtrisker till följd av regionala geopolitiska spänningar. En konflikt med anknytning till Iran kommer sannolikt att orsaka en chock på utbudssidan, särskilt genom högre kostnader för energi, transporter och livsmedel. Stigande globala oljepriser kommer sannolikt att öka de inhemska bränslekostnaderna, och högre fraktkostnader samt logistiska flaskhalsar kan leda till mer omfattande prisökningar. Dessutom gör Jordaniens stora beroende av importerade livsmedel och jordbruksvaror landet känsligt för fluktuationer i de globala råvarupriserna, särskilt när det gäller spannmål, vegetabiliska oljor och gödningsmedel. En nedgång i realinkomsterna, i kombination med en hög arbetslöshet på cirka 21 procent och en stramare penningpolitik än väntat (i linje med den amerikanska centralbanken Fed), skulle dämpa den privata konsumtionens bidrag till BNP.
Ökat tryck på de finanspolitiska och externa utsikterna
Jordaniens finanspolitiska ställning förväntas förbli ansträngd på grund av svagare ekonomisk aktivitet och en avmattning inom turismen, vilket kommer att påverka skatteintäkterna negativt. Samtidigt förväntas utgiftspressen bestå. En stor del av utgifterna är svåra att justera på kort sikt på grund av stelheter i den offentliga sektorns löner, räntebetalningar och sociala transfereringar. Samtidigt kommer högre energikostnader och behovet av att upprätthålla socialt stöd sannolikt att dämpa ansträngningarna för finanspolitisk konsolidering, vilket håller upplåkningsbehovet högt och den offentliga skulden på en uppåtgående bana. Fortsatt stöd från internationella partner förväntas ge en viss buffert, men de finanspolitiska buffertarna är begränsade, vilket ökar sårbarheten för externa chocker. IMF-programmet följer planen, med utbetalningar på cirka 200 miljoner USD i april 2026.
Trycket från omvärlden kommer sannolikt att öka på grund av högre globala energipriser, svagare intäkter från turismen och minskade inflöden av penningöverföringar. Dessa faktorer kommer sannolikt att leda till att underskottet i bytesbalansen ökar. Även om penningöverföringar fortfarande är en viktig källa till utländsk valuta för Jordanien (cirka 7–8 % av BNP) förväntas inflödena avta under 2026 på grund av en avmattning i den ekonomiska aktiviteten orsakad av säkerhetsproblem. Samtidigt kommer landets strukturella beroende av import och dess begränsade förmåga att minska efterfrågan att hämma dess anpassningsförmåga. Störningar i de regionala handelsvägarna, inklusive potentiella risker för sjöfarten i Röda havet, kan ytterligare påverka handelsvolymerna och öka logistikkostnaderna. Med tanke på Jordaniens beroende av Aqaba, landets enda hamn, skulle eventuella störningar i sjöfarten på Röda havet i hög grad påverka handelsflödena, importkostnaderna och betalningsbalansen. Följaktligen förväntas betalningsbalansen försämras, vilket förstärker Jordaniens beroende av fortsatt finansiering för att upprätthålla den makroekonomiska stabiliteten.
Ökande geopolitiska påfrestningar
Även om det inhemska politiska läget i Jordanien fortfarande är relativt stabilt utgör de underliggande socioekonomiska påfrestningarna fortsatt en risk. Den höga arbetslösheten, särskilt bland ungdomar, i kombination med svag inkomsttillväxt och stigande levnadskostnader, ökar risken för social oro. Regeringens begränsade finanspolitiska handlingsutrymme inskränker dess förmåga att skydda hushållen mot ekonomiska chocker. Detta gör politiska justeringar, såsom reformer av subventioner (t.ex. att minska den finanspolitiska bördan av energi- och livsmedelssubventioner), politiskt känsliga, eftersom de direkt skulle höja levnadskostnaderna och riskera att utlösa missnöje bland allmänheten. Dessutom kan strukturella utmaningar, däribland ineffektiv styrning och uppfattningar om korruption, hämma reformtakten och undergräva investerarnas förtroende. Även om den institutionella stabiliteten sannolikt kommer att bestå tyder dessa faktorer på en bräcklig jämvikt som kan hotas av en ytterligare ekonomisk försämring.
Landet är i hög grad utsatt för regionala geopolitiska händelser på grund av sitt strategiska läge. De eskalerande spänningarna i samband med konflikten i Iran utgör betydande risker för turismen, investerarnas förtroende och handeln, eftersom de ökar säkerhetsriskerna och den regionala instabiliteten. Även om fortsatt stöd från internationella partner förväntas kan skiftande geopolitiska prioriteringar påverka omfattningen och villkoren för det externa biståndet och medföra ytterligare osäkerhet kring utsikterna.