Nordmakedonien

Tillväxt driven av investeringar

Tillväxten förväntas förbli måttlig både 2025 och 2026 och ligga under nivån i de närliggande länderna på Balkan, men stöds ändå av en hög nivå av offentliga investeringar (10 % av BNP). För att finansiera infrastrukturprojekt kopplade till korridorerna 8 och 10d mobiliserar regeringen betydande belopp i EU-stöd: 700 miljoner euro fram till 2026 (Global Gateway, EIB, WBIF, IPA III) samt ett statligt lån på 110 miljoner euro från EBRD för både väg- och järnvägsinfrastruktur. Dessa bidrag kompletteras av bilateral finansiering: ett ungerskt lån på 1 miljard euro som finansieras av kinesiska banker och som ingicks i slutet av 2024 för att finansiera logistik- och transportprojekt, samt ett strategiskt avtal med Storbritannien i maj 2025 värt 6 miljarder brittiska pund, främst för att täcka järnvägskorridor 10 och infrastrukturprojekt inom hälso- och sjukvården. Projekten förväntas ha en direkt inverkan på verksamheten inom bygg-, byggmaterial- och ingenjörssektorerna, samtidigt som de stöder sysselsättningen i regioner som på lång sikt drabbats av hög arbetslöshet. Korridor 8, som förbinder Bulgarien med Albanien via Nordmakedonien, ingår i en regional integrationsstrategi som är anpassad till EU:s strategi för förbindelser på västra Balkan. Nordmakedonien är därmed det första landet som erhåller förfinansiering från EU:s nya tillväxtplan, med 52,2 miljoner euro som utbetalades under våren 2025.

Hushållens konsumtion (69 % av BNP) fortsätter att stödja tillväxten mot bakgrund av stadigt stigande nominella löner, särskilt inom den offentliga sektorn och tjänstesektorn. Reallönerna har återhämtat sig sedan slutet av 2024, med stöd av en höjning av minimilönen (+8 % i april 2025) och en exceptionell pensionsjustering (+20 % under hela 2024). Inflationen är dock fortfarande hög (4,5 % i juni 2025), trots regeringens åtgärder för att hålla livsmedelspriserna under kontroll. Hittills har Nordmakedoniens centralbank valt en försiktig strategi i sin penningpolitiska lättnadscykel och sänkt räntorna i långsammare takt än Europeiska centralbanken (ECB). Inflationstrycket förväntas dock gradvis avta fram till slutet av 2025, vilket banar väg för förbättrade penningpolitiska förhållanden under 2026. Detta mer gynnsamma klimat bör stimulera privata investeringar från såväl hushåll som företag.

Industriaktiviteten (25 % av BNP) är koncentrerad till exportinriktade särskilda ekonomiska zoner som specialiserat sig på montering av bilkomponenter, elektriska ledningar och elektronik. Den är i hög grad beroende av den europeiska efterfrågan. Enbart Tyskland står för över 40 % av den totala exporten, främst inom bilsektorn. Osäkerheten kring handeln är fortsatt stor, särskilt när det gäller frågan om amerikanska tullar. Följaktligen förväntas exportutvecklingen fortsatt vara beroende av exogena faktorer, och dess bidrag till tillväxten kommer sannolikt att vara begränsat under 2025. Den kan dock återfå fart under 2026 mot bakgrund av den industriella återhämtningen i Tyskland.

Dubbla underskott under press

Budgetunderskottet kommer att förbli stort under 2025–2026 på grund av begränsade skatteintäkter, som påverkas både av den informella ekonomins omfattning och av en låg skattesats (10 %). Intäkterna förväntas endast förbättras marginellt, medan regeringen fortsätter att pressas av höga löpande utgifter, särskilt på grund av stigande löner och pensioner inom den offentliga sektorn, vilket begränsar det finanspolitiska utrymmet. Trots den nya regeringens beslutsamhet att minska underskottet ligger målen inte i linje med den lagstadgade gränsen (3 %): det offentliga underskottet förväntas uppgå till cirka 4,5 % av BNP år 2025, med liten möjlighet till nedjustering år 2026. Den största knäckfrågan är den växande skuldamorteringsbördan, varav 60 % är denominerad i euro. Eurokopplingen och det faktum att 45 % av skulden är till bilaterala och multilaterala fordringsägare mildrar dock risken, som av IMF bedöms som måttlig. En euroobligation på 700 miljoner euro förfaller 2026, vilket motsvarar nästan 7 % av BNP. Förmågan att söka refinansiering på marknaderna eller genomföra ett eventuellt partiellt återköp redan 2025 kommer att bli ett avgörande test av landets finanspolitiska trovärdighet och förmåga att få tillgång till extern finansiering. På kort sikt ger valutareserverna (som täcker mer än fyra månaders import) och ECB:s repolinje tillräcklig täckning. Men upprätthållandet av den externa stabiliteten beror i allt högre grad på villkorade åtaganden: förseningar i genomförandet av de reformer som utlovats till Bryssel eller eventuella inrikespolitiska spänningar skulle kunna få fordringsägarna att ompröva sin ståndpunkt.

På det externa planet, med ett strukturellt handelsunderskott motsvarande nästan 20 % av BNP, kommer bytesbalansen att förbli i underskott trots inflöden av penningöverföringar från utlandsboende (15 % av BNP). Importen av utrustning och energi är fortsatt stark, men exporten har svårt att ta fart i ett trögt europeiskt kontext. År 2026 förväntas dock en positiv effekt av en återhämtning i den tyska industriella efterfrågan, vilket skulle kunna återuppliva orderböckerna inom bil- och elektroniksektorerna och därmed begränsa en eventuell försämring av handelsunderskottet. Underskottet i bytesbalansen finansieras huvudsakligen genom utländska direktinvesteringar (FDI).

Politisk stabilitet präglas dock av osäkerhet kring den europeiska agendan

Den regering som bildades efter valet i maj 2024 bygger på en koalition som domineras av VMRO-DPMNE, ett högernationalistiskt parti som innehar 58 av 120 mandat. Den stöds av två partner: partiet ZNAM, en ny center-vänsterformation med nationalistiska inslag, och den albanska koalitionen Vlen, som samlar flera små partier som representerar den albanska minoriteten. Tillsammans kontrollerar koalitionen 75 mandat, vilket ger en komfortabel majoritet. Med denna sammansättning har regeringen tillräckligt stort parlamentariskt handlingsutrymme för att säkerställa politisk stabilitet på kort sikt. Inga nationella val är planerade före parlamentsvalet i maj 2028, och regeringen förväntas fullfölja sin mandatperiod utan större institutionella utmaningar.

Denna stabilitet garanterar dock inte snabba framsteg på EU-fronten. VMRO-DPMNE:s vägran att genomföra de konstitutionella reformer som Sofia kräver för att erkänna den bulgariska minoriteten blockerar den formella inledningen av förhandlingskapitlen inför EU-anslutningen. Stoppet kan sträcka sig bortom 2025 om man inte lyckas nå en inrikespolitisk kompromiss. Risken är att reformtakten avtar och att drivkraften i anpassningen av lagstiftningen går förlorad, vilket skulle kunna fördröja tillgången till villkorad finansiering inom ramen för EU:s tillväxtplan för Balkan. Dessutom kan varje försämring när det gäller rättsstatsprincipen, rättsväsendets oberoende eller hanteringen av maktdelningen äventyra landets europeiska utveckling, vilket får direkta konsekvenser för investerarnas förtroende och de internationella förbindelserna.

Senast uppdaterad: juli 2025