Rwanda

Stabil tillväxt trots inflationschocken

Efter att ha nått sin topp 2025 kommer den ekonomiska tillväxten att avta 2026 på grund av stigande oljepriser, penningpolitiska åtstramningar och svagare resultat inom jordbruket. Tillväxten förväntas dock förbli robust och bör ta fart igen 2027, driven av fortsatta investeringar i infrastruktur och dynamiken inom tjänstesektorn. Tjänstesektorn (52 % av BNP 2025) är den främsta tillväxtmotorn, särskilt inom informations- och kommunikationsteknik (+22 % 2025), transport (som står för cirka 40 % av de nya arbetstillfällena 2025) och affärsturismen, där ett betydande antal kunder anländer via väg från grannländerna. Utbyggnaden av RwandAir och den nya internationella flygplatsen i Kigali syftar till att utveckla en regional knutpunkt för att främja utländska direktinvesteringar och turism. Den första etappen av flygplatsen förväntas tas i drift i slutet av 2027, vilket gör att den kommer att kunna hantera cirka 8 miljoner passagerare per år, vilket är dubbelt så många som den nuvarande flygplatsen.

Jordbruket står för en betydande andel av BNP (15 %), sysselsättningen (39 %) och den totala exporten (40 %, varav 13 % är kaffe och 12 % är te). Efter de svåra översvämningarna 2023–2024, som påverkade skördarna, återhämtade sig jordbruksproduktionen 2025 (+5 %) och fortsatte att växa under första halvåret 2026 (+7 % i mervärde under första kvartalet). Utsikterna för jordbruket är fortsatt gynnsamma under resten av året, men är känsliga för El Niño-fenomenet som förväntas inträffa från slutet av 2026. Skördarna kan därför bli en besvikelse 2027. Samtidigt expanderar sekundärsektorn snabbt, med en förväntad tillväxt på 13 % under 2026. Byggsektorn drivs av stora infrastrukturprojekt, såsom den nya flygplatsen (en investering på 2,6 miljarder USD) och det omfattande programmet för att modernisera och utvidga vägnätet. Dessutom stöds tillverkningsverksamheten (livsmedelsförädling, textilier, byggmaterial och plast) av regeringen genom programmet ”Manufacture and Build to Recover”, som har varit i kraft sedan 2022. Regeringen satsar också på mineraler, såsom litium, för vilka flera prospekteringsprojekt planeras, medan utvinningen fortfarande till stor del sker i liten skala. Slutligen fortsätter tekniksektorns uppgång med inrättandet av en nationell myndighet för artificiell intelligens och utvecklingen av ett omfattande 5G-nät i samarbete med Kina.

Den inhemska efterfrågan förväntas förbli den främsta drivkraften för tillväxten under 2026–2027. Hushållen spelar en dominerande roll i ekonomin, och deras konsumtion stod för 72 % av BNP under det första kvartalet 2026, jämfört med 14 % för den offentliga konsumtionen. Den privata konsumtionen kan dock på kort sikt hämmas av den kraftigt stigande inflationen under 2026, även om subventioner för energi och gödningsmedel delvis kommer att mildra effekterna. Inflationstrycket beror på flera faktorer som har utvecklats sedan 2025: höjda punktskatter på bränsle, höjda reglerade priser (el, hälso- och sjukvård), sämre skördar, kriget i Mellanöstern med den därav följande oljekrisen och störningar i transportsystemet samt den rwandiska francens värdeminskning. Inflationen förväntas återgå till mer hanterbara nivåer från och med 2027 och närma sig målet på 5 procent. För att begränsa andrahandsverkningarna höjde centralbanken sin styrränta i februari 2026, från 6,75 % till 7,25 %, och återigen i maj 2026 till 8,25 %.

Ökande dubbla underskott

Regeringens budget för räkenskapsåret 2026–2027 pekar på en mer måttlig expansion än den som sågs under 2025–2026, eftersom det makroekonomiska läget försämrades mellan de två räkenskapsåren på grund av stigande inflation och en ekonomisk avmattning kopplad till konflikten i Mellanöstern. Underskottet, som uppgår till över 5 %, ökade från och med 2025–2026, innan det visade en liten förbättring under 2026–2027. Stora offentliga investeringar är den främsta orsaken till det växande underskottet, nämligen byggandet av en ny flygplats (40 % staten, 60 % Qatar Airways) och utvecklingen av RwandAir (51 % staten och 49 % Qatar Airways). Till detta kommer pensionsreformer som innebär att arbetsgivaravgifterna (inklusive statens andel) höjs från 6 % till 12 %, samt stigande militärutgifter och subventioner. För att gradvis minska budgetunderskottet inledde regeringen en strategi för gradvis finanspolitisk konsolidering under 2025–2026, som fortsatte under 2026–2027. Å ena sidan förväntas intäkterna växa på ett hållbart sätt i och med införandet av flera skatter från och med 2025: mervärdesskatt på mobiltelefoner, viss IKT-utrustning och bränsle, höjda punktskatter på spel, cigaretter och öl, samt en turistskatt och en miljöskatt. Utvidgningen av skattebasen måste stödjas genom ökad elektronisk fakturering och strängare kontroller. Samtidigt bygger den finanspolitiska konsolideringen på bättre kontroll av utgifterna (som ska minska från 15,3 % av BNP under 2025–2026 till 15,1 % under 2026–2027), genom nedskärningar av driftsutgifterna, prioritering av offentliga investeringar och strängare tillsyn över projekt som finansieras med externa medel. Programmet, som åtföljs av den 38 månader långa utvidgade kreditfaciliteten på 250 miljoner USD som undertecknades med IMF i juni 2026, förväntas stödja ansträngningarna för finanspolitisk konsolidering.

Trots underskottet förväntas den offentliga skuldkvoten förbli i stort sett stabil mellan 2026 och 2027, med stöd av stark ekonomisk tillväxt och ansträngningarna för finanspolitisk konsolidering. Dessutom minskar den offentliga skuldens struktur refinansierings- och likviditetsriskerna: den externa offentliga skulden utgör 59,3 % av BNP och mer än 80 % av den totala offentliga skulden. Skuldtjänstkostnaderna är dock fortfarande höga, 7,2 % av BNP, varav 2,3 % utgör räntebetalningar. Nästan hela skulden har tagits upp hos multilaterala långivare (främst IMF, Världsbanken och AfDB) och bilaterala långivare på förmånliga villkor, med långa löptider (i genomsnitt 19 år) och låga räntor. För att diversifiera sina finansieringskällor strävar Rwanda efter att utveckla sin inhemska obligationsmarknad, där de största innehavarna är affärsbanker och Rwandas socialförsäkringsmyndighet (RSSB).

Det stora underskottet i bytesbalansen beror på ett strukturellt handelsunderskott (-14,5 % av BNP år 2025): importen överstiger exporten med råge och uppgick till 1,3 miljarder USD respektive 0,4 miljarder USD under första kvartalet 2026. Den höga importnivån beror till stor del på byggandet av den nya flygplatsen och anskaffningen av nya flygplan, vilket förvärras av högre energi- och transportkostnader. Handelsunderskottet kompenseras delvis av intäkter från tjänster, även om dessa i sin tur tyngs av import av tjänster kopplade till stora infrastrukturprojekt samt av penningöverföringar från rwandier bosatta utomlands. För att finansiera underskottet i bytesbalansen förlitar sig Rwanda på en kraftig ökning av utländska direktinvesteringar (FDI), som förväntas uppgå till 1,07 miljarder USD år 2026, främst i samband med den nya internationella flygplatsen i Kigali och RwandAir.

Inhemsk stabilitet i en spänd regional situation

Paul Kagame, som har lett landet sedan 2000, omvaldes föga förvånande den 15 juli 2024 med över 99 % av rösterna. Han anklagas regelbundet för att undergräva de demokratiska friheterna genom övervakning och frekventa gripanden av oppositionsfigurer, men tillskrivs också förtjänsten av att ha återupprättat den inre freden, säkerställt politisk stabilitet, avsevärt minskat fattigdomen (43 procent år 2023, jämfört med 75 procent år 2000) och bekämpat korruptionen.

På regional nivå bedriver Rwanda en aktiv utrikespolitik som kännetecknas av insatser som drivs av säkerhetsmässiga, diplomatiska och ekonomiska överväganden. I östra Demokratiska republiken Kongo är landet inblandat i Kivu-konflikten genom sitt stöd till M23, en väpnad rebellgrupp som framställer sig som försvarare av de kongolesiska tutsierna, och genom närvaron av sina trupper, vilket har dokumenterats av FN men förnekas av Kigali. Enligt de rwandiska myndigheterna motiveras detta ingripande av säkerhetshänsyn, nämligen neutraliseringen av FDLR (en hutumilis som flydde landet efter folkmordet på tutsierna 1994 och sökte sin tillflykt i östra Zaire). Den drivs också av rivalitet med Uganda och Burundi, som båda upprätthåller en militär närvaro i området. Slutligen syftar den till att säkra tillgången till strategiska mineraler såsom coltan, guld och kobolt. Fredsavtalet, som undertecknades med Demokratiska republiken Kongo den 5 december 2025 under ledning av USA och Qatar, föreskriver tillbakadragande av rwandiska trupper, neutralisering av FDLR samt ett trilateralt samarbete om gruvdrift mellan Demokratiska republiken Kongo, Rwanda och USA. Under tiden undertecknade Demokratiska republiken Kongo och M23 i februari 2026 ett ramavtal om genomförande och övervakning av det eldupphör som ingick i deras ramavtal från november 2025. Den 15 juli 2026, långt efter den 90-dagarsfrist som fastställts i avtalet för tillbakadragandet av de rwandiska trupperna, hade inga betydande förändringar kunnat konstateras. Striderna fortsatte på flera platser i Sydkivu. Med tanke på den internationella inblandningen förefaller det dock osannolikt att konflikten skulle eskalera till en öppen militär konflikt mellan de två länderna.

Förhållandena mellan Rwanda och västländerna har försämrats till följd av konflikten i Demokratiska republiken Kongo. Även om Europeiska unionen fortfarande är en viktig ekonomisk och diplomatisk partner införde den i mars 2025 sanktioner mot flera personer med kopplingar till konflikten, liksom mot landets största guldraffinaderi. Nyligen meddelade EU att man inte skulle betala ut det planerade stödet på 20 miljoner euro till Rwandas försvarsstyrka (RDF), som är utstationerad i Moçambique för att bekämpa islamistiska jihadister med kopplingar till regeringen. I början av 2026 följde USA efter genom att införa sanktioner mot RDF, fyra högt uppsatta militärer och samma raffinaderi.

Senast uppdaterad: juli 2026