Italien

Tillväxt som drivs av investeringar och privat konsumtion

Den italienska ekonomin förväntas fortsätta sin måttliga återhämtning under 2026. Tillväxten kommer återigen främst att drivas av den inhemska efterfrågan. Investeringarna kommer att förbli starka tack vare den gradvisa förbättringen av de finansiella förhållandena, men kommer fortfarande att påverkas av osäkerheten i det globala handels- och geopolitiska läget. Tillväxten förväntas framför allt få ett uppsving av utbetalningarna av EU-medel under 2026 inom ramen för den nationella återhämtnings- och resiliensplanen, förutsatt att regeringen lyckas genomföra dem på ett effektivt sätt. Dessa medel kommer att stödja byggsektorn, och mer specifikt infrastrukturen, vilket delvis kommer att kompensera för nedgången inom bostadssektorn till följd av att Superbonus (subventioner som infördes 2020 för renovering av byggnader i syfte att förbättra deras energieffektivitet) löper ut. Dessa medel uppgår till 194 miljarder euro, varav 72 miljarder euro i bidrag och 123 miljarder euro i lån. Efter godkännandet av den åttonde utbetalningen i december 2025 hade Italien mottagit 79 % av det totala beloppet, vilket låg långt över det europeiska genomsnittet på 60 %, men endast 52 % hade använts fram till slutet av november 2025. För det andra kommer hushållens konsumtion att bidra positivt till tillväxten tack vare ökad köpkraft som drivs av den starka arbetsmarknaden och den dämpade inflationen. I slutet av 2025 hade arbetslösheten sjunkit till 5,6 %, dvs. den lägsta nivån någonsin. De löneökningar som förhandlades fram i kollektivavtalen uppgick i genomsnitt till 3,1 % under 2025, vilket återigen översteg inflationen och därmed bidrog till ökningen av den reala disponibla inkomsten, som har accelererat sedan 2025. Trots dessa ökningar låg reallönerna i september 2025 fortfarande 8,8 % under nivåerna från januari 2021. I 2026 års budget sänktes särskilt marginalskatten för den andra inkomstskatteklassen (mellan 28 000 och 50 000 euro) från 35 % till 33 %, efter att man redan 2025 hade gjort sammanslagningen av de två första inkomstskatteklasserna permanent. Hushållens sparande har dock fortsatt att öka och nådde 14,1 % av den disponibla inkomsten under tredje kvartalet 2025 (jämfört med ett genomsnitt på 11 % mellan 2015 och 2019), vilket återspeglar en fortsatt återhållsamhet i konsumtionen. Detaljhandelns försäljningsvolymer har sedan slutet av 2023 stabiliserats på en nivå som ligger cirka 4 % under nivån före pandemin.

Den externa efterfrågan kommer att öka något, men detta kommer fortfarande att uppvägas av en mer ihållande ökning av importen. Exporten av tjänster förväntas förbli stark, framför allt tack vare efterfrågan inom turismen, som fortsätter att öka, om än i en långsammare takt än tidigare år. År 2025 uppvisade antalet utländska turister som anlände till turistboenden en årlig tillväxt på cirka 1 %, efter 9 % år 2024 och 23 % år 2023. Den italienska ekonomin kommer fortsatt att vara utsatt för den bräckliga efterfrågan och återhämtningen hos sina europeiska grannländer, med tanke på att över 55 % av landets varuexport går till övriga EU. Dessutom utgör USA Italiens största handelsöverskott och landets näst största exportmarknad (11 % av exporten) efter Tyskland. Följaktligen är den italienska tillverkningssektorn (som står för nästan 15 % av BNP) fortfarande starkt utsatt för amerikanska tullar i kölvattnet av 2025, ett år som präglades av effekterna av front-loading. Detta gäller särskilt maskiner och andra kapitalvaror, framför allt elektriska varor, läkemedel, varvsindustrin och fordonssektorn, som tillsammans står för mer än hälften av exporten till USA. Varuexporten utsätts också för ökad konkurrens från Kina och en minskad konkurrenskraft till följd av eurons appreciering gentemot dollarn.

Gradvis finanspolitisk konsolidering

Konsolideringen av de offentliga finanserna kommer att ske gradvis och skulle kunna göra det möjligt för Italien att lämna det europeiska förfarandet vid alltför stora underskott – som inleddes 2024 – redan 2026. Trots successiva sänkningar av inkomstskattesatserna kommer intäkterna att gynnas av den starka arbetsmarknaden samt av de höjda skatterna på finans- och försäkringsbolag som föreskrivs i 2026 års budget. Den finanspolitiska konsolideringen kommer också att bero på att renoveringsincitamenten i form av ”Superbonus” upphör (med undantag för områden som drabbats av jordbävningar). Trots att detta incitament fasas ut kommer det dock att fortsätta att utgöra en belastning på de offentliga finanserna under de kommande åren, eftersom de skattelättnader som beviljats sedan 2024 måste utnyttjas i lika stora delbetalningar under tio år. Trots trenden mot finanspolitisk konsolidering har Italien den näst högsta offentliga skuldkvoten i Europa efter Grekland. Till skillnad från Grekland, där skulden till stor del innehas av offentliga fordringsägare, innehas majoriteten av Italiens skuld (70 %) av inhemska aktörer, varav en fjärdedel innehas av Italiens centralbank.

Även om situationen har förbättrats är de italienska bankerna fortfarande starkt exponerade mot inhemsk statsskuld, som i april 2025 utgjorde nästan 10 % av deras tillgångar (en minskning från pandemitoppen på 11 %, men betydligt högre än euroområdets genomsnitt på 4 %). Dessutom är banksystemet välkapitaliserat (CET1-kvot på 16 %), mycket likvid (nettokvoten för stabil finansiering på 133 %) och har en sund tillgångsportfölj (andelen nödlidande lån på 2,2 % under tredje kvartalet 2025). Regeringen är dock exponerad mot den privata sektorn genom villkorade skulder, som uppgår till 15 % av BNP, varav den överväldigande majoriteten är covidrelaterade.

När det gäller utrikeshandeln har de lägre energipriserna bidragit till att återställa Italiens överskott i bytesbalansen, som avbröts 2022 på grund av energikrisen. Överskottet i bytesbalansen kommer att fortsätta denna positiva trend under 2026 men kommer att ligga kvar under nivåerna före pandemin (genomsnittet för 2015–2019 låg nära 2,5 % av BNP) på grund av stigande import som drivs av den gradvisa återhämtningen i den inhemska efterfrågan, strukturellt högre energipriser och en fortsatt svag utländsk efterfrågan. Även om Italien gynnas av en stark turist- och transportsektor (främst kopplad till turismen) som genererar ett relativt stabilt överskott, kommer tjänstebalansen att förbli något underskott.

Återgång till politisk stabilitet

Efter att Draghis övergångsregering kollapsade i juli 2022 säkrade den center-högerkoalitionen en komfortabel seger (43 % av rösterna, med 237 av 400 mandat i underhuset) i det extraval som hölls i september 2022. Regeringen leds av Giorgia Meloni, vars parti Fratelli d’Italia gick segrande ur valet med 26 % av rösterna. Hon får sällskap av Forza Italia (8 % av rösterna) och Lega (9 %), som tillsammans säkrade 237 av 400 mandat. Efter en lång period av politisk instabilitet präglad av osäkra koalitioner har Giorgia Meloni lyckats befästa ett starkt stöd från Italiens konservativa politiska krafter. Premiärministerns popularitet på den italienska politiska scenen bekräftades i EU-valet i juni 2024, där hennes parti gick segrande ur striden med nästan 29 % av rösterna, följt av Partito Democratico (PD) med 24 %. Tack vare svag opposition från de centristiska och progressiva partierna (PD och Movimento Cinque Stelle) förväntas den konservativa koalitionen under ledning av Meloni sitta kvar vid makten fram till mandatperiodens slut 2027. Dessutom förväntas premiärministern fortsätta att verka för en konstitutionell reform som skulle möjliggöra direktval av regeringschefen, trots att lagförslaget redan antogs av senaten i juni 2024. En reform av detta slag är svår att genomföra, eftersom en ändring av konstitutionen kräver två tredjedels majoritet i parlamentet eller enkel majoritet följt av en folkomröstning.

Det stora beroendet av EU-medel för att finansiera investeringar utgör ett starkt incitament för regeringen att uppfylla EU:s villkor. Insatserna för att förbättra företagsklimatet genom strukturreformer, finanspolitisk konsolidering och offentliga investeringar bör därför fortsätta. Italien kommer att behöva påskynda genomförandet av reformerna om landet ska kunna dra nytta av alla de resurser som tilldelats landet innan tidsfristen för utbetalningarna löper ut 2026.

Betalning

Handelsväxlar (cambiali) finns i form av växlar eller skuldebrev. Cambiali måste vara vederbörligen godkända av betalningsmottagaren och stämplade lokalt med 12/1000 av sitt värde, förutsatt att de utfärdas och är betalbara i landet. När de utfärdas i landet och är betalbara utomlands stämplas de med 9/1000, och slutligen med 6/1000 i landet om de stämplats i förväg utomlands, med ett minimivärde på 0,50 euro. Vid utebliven betalning utgör de de facto verkställighetsbeslut, eftersom domstolarna automatiskt godtar dem som en verkställighetshandling (ezecuzione forzata) mot gäldenären.

Undertecknade växlar är ett relativt säkert betalningsmedel, men används sällan på grund av den höga stämpelskatten, den något långa inlösningstiden och betalningsmottagarens rädsla för att hans anseende ska skadas genom registrering och offentliggörande av bestridda obetalda växlar hos handelskammaren.

Utöver utfärdandedatum och utfärdandeort måste checkar på belopp över 1 000 euro som är avsedda att cirkulera utomlands vara försedda med påskriften non trasferibile (ej överlåtbar), eftersom de endast kan lösas in av mottagaren. För att göra användningen av checkar säkrare och effektivare kommer varje bank- eller postcheck som utfärdas utan tillstånd eller med otillräckliga medel att medföra administrativa påföljder för checkutställaren samt registrering hos CAI (Centrale d’Allarme Interbancaria), vilket automatiskt leder till uteslutning från betalningssystemet i minst sex månader.

Bankkvitton (ricevuta bancaria) är inte ett betalningsmedel, utan endast en anmälan om bankdomicil som upprättas av fordringsägare och lämnas in till deras egen bank för att presenteras för gäldenärens bank i syfte att erhålla betalning (kvittona finns även i elektronisk form, i vilket fall de kallas RI.BA elettronica).

Banköverföringar används i stor utsträckning (90 % av betalningarna från Italien), särskilt SWIFT-överföringar, eftersom de avsevärt förkortar handläggningstiden. Banköverföringar är ett billigt och säkert betalningsmedel när avtalsparterna väl har etablerat ömsesidigt förtroende.

Inkasso

Förlikningsfas

Utvärdering i godo är alltid att föredra framför rättsliga åtgärder. Kravbrev och telefonpåminnelser är ganska effektiva. Besök på plats, som ger möjlighet att återuppta dialogen mellan leverantör och kund i syfte att nå en uppgörelse, får endast genomföras efter att ett särskilt tillstånd har beviljats.

Förlikningsförhandlingarna inriktas på betalning av huvudbeloppet, plus eventuell avtalsenlig dröjsmålsränta som skriftligen fastställts och godkänts av köparen.

Om en överenskommelse inte nås är den räntesats som gäller för kommersiella avtal den halvårsvisa räntesats som fastställs av ekonomi- och finansministeriet med hänvisning till Europeiska centralbankens refinansieringsränta, höjd med åtta procentenheter.

Rättsliga förfaranden

När fordringsägare inte lyckas nå en överenskommelse med sina gäldenärer beror vilken typ av rättsliga åtgärder som vidtas på vilken typ av handlingar som ligger till grund för fordran.

Förfaranden enligt snabbförfarandet

På grundval av cambiali (växlar, skuldebrev) eller checkar kan fordringsägare direkt inleda tvångsverkställighet, som inleds med en betalningsuppmaning (atto di precetto) delgiven av en exekutiv tjänsteman, som ett första steg inför utmätning av gäldenärens lösa och fasta egendom (om inte faktisk betalning mottas inom den angivna tidsfristen). Intäkterna från den efterföljande auktionen används för att reglera utestående fordringar.

Borgenärer kan erhålla ett betalningsföreläggande (decreto ingiuntivo) om de, utöver kopior av fakturor, kan uppvisa skriftliga bevis på fordringens existens på vilket sätt som helst eller en notarieattesterad kontoutdrag. Svaranden beviljas en frist på fyrtio dagar för att framföra invändningar.

Det ordinarie summariska förfarandet (procedimento sommario di cognizione), som infördes 2009, används för okomplicerade tvister som kan avgöras genom enkel framläggning av bevis. Domstolen, som består av en enda domare, fastställer ett förhandlingsdatum då parterna ska inställa sig och meddelar ett preliminärt verkställbart avgörande om den finner att fordran är välgrundad; gäldenären har dock 30 dagar på sig att överklaga.

Ordinarie förfarande

Borgenären måste väcka talan vid domstolen (citazione) och delge gäldenären stämningen, varpå denne ska inge ett svaromål (comparsa di costituzione e risposta) inom nittio dagar vid ett inledande förhör. Parterna lämnar därefter in inlagor och bevisning till domstolen. Om gäldenären underlåter att lämna in ett svaromål har borgenären rätt att begära en utevarodom. Domstolen beviljar vanligtvis rättsmedel i form av fastställelsedomar, konstitutiva domar, fullgörande och skadestånd, men den kan inte tilldela något skadestånd som inte har begärts av parterna.

Obestridda fordringar avgörs vanligtvis inom fyra månader, men tidsramen för att erhålla ett verkställbart domstolsbeslut beror på domstolen. Sammantaget tar omtvistade rättsliga förfaranden i genomsnitt upp till tre år.

Den nuvarande civilprocesslagen syftar till att påskynda förfarandena genom att förkorta processfristerna, införa strikta tidsgränser för parternas bevisföring och framställning av sina argument samt införa skriftliga vittnesmål som komplement till muntliga vittnesmål.

0

Verkställighet av ett rättsligt beslut

En dom blir verkställbar när alla överklagandemöjligheter har uttömts. Om gäldenären underlåter att följa en dom kan domstolen besluta om tvångsåtgärder, såsom utmätning av gäldenärens tillgångar eller att tillåta att betalningen av skulden erhålls från en tredje part (garnishee-beslut) – även om det oftast är mer kostnadseffektivt att erhålla betalning av en skuld via det senare alternativet.

När det gäller utländska domar omfattas beslut som meddelats i ett EU-land av särskilda förfaranden, såsom EU:s betalningsföreläggande eller den europeiska verkställighetsordern. Domar från länder utanför EU måste erkännas och verkställas på ömsesidighetsgrunder, vilket innebär att det utfärdande landet måste ingå i ett bilateralt eller multilateralt avtal med Italien.

Insolvensförfaranden

UTOMRÄTTLIGA FÖRFARANDEN

Genom lagreformen från 2012 kan en gäldenär ansöka om förhandsförlikning. Förhandlingarna om en överenskommelse inleds 60 till 120 dagar före inledandet av det rättsliga skuldomstruktureringsförfarandet. Gäldenären behåller kontrollen över företagets tillgångar och verksamhet. En ny, i förväg överenskommen ackordsplan kan godkännas med samtycke från borgenärer som representerar 60 % av det skuldsatta företagets skulder.

OMSTRUKTURERINGSFÖRFARANDEN

Denna uppgörelse är ett domstolsförfarande som gör det möjligt för ett företag i ekonomiska svårigheter att lägga fram en plan för skuldsanering. Gäldenären lämnar in ett förslag till domstolen om att återbetala det totala utestående beloppet till de säkerställda fordringsägarna. Om domstolen godkänner förslaget utses en förvaltare, och om majoriteten av de icke-säkerställda fordringsägarna accepterar förslaget kommer domstolen att officiellt godkänna förfarandet.

Alternativt syftar ett skuldsaneringsavtal (accordi di ristrutturazione del debito) till att omstrukturera skulden för att rädda det skuldsatta företaget från konkursförfaranden. Gäldenären måste lämna in en redogörelse för sin förmåga att betala de återstående fordringsägarna i sin helhet; i annat fall kan dessa ifrågasätta avtalet inför en konkursdomstol genom att kräva verifiering av att deras fordringar kommer att betalas som vanligt.

LIKVIDATION

Detta förfarande syftar till att betala fordringsägarna genom att realisera gäldenärens tillgångar och fördela intäkterna till dem. Insolvensläget motiverar att domstolen förklarar företaget i konkurs, även om insolvensen inte beror på gäldenärens försummelse. Domstolen prövar bevisningen för fordringsägarnas fordringar och utser en konkursförvaltare som ska förvalta företaget och dess tillgångar. Denna konkursförvaltare måste likvidera alla företagets tillgångar och fördela intäkterna till fordringsägarna för att förfarandet formellt ska kunna avslutas.

Senast uppdaterad: februari 2026