Tjeckien (Tjeckien)

Den tjeckiska ekonomin återhämtar sig trots ett utmanande omvärldsläge

Efter flera år då den tjeckiska ekonomin presterat sämre än sina regionala motsvarigheter har den nu gått in i en expansionsfas. Återhämtningen sker trots fortsatt stagnation i Tyskland (en viktig handelspartner) och finanspolitisk konsolidering. Den främsta drivkraften bakom denna uppgång har varit en återhämtning i den privata konsumtionen. Hushållen har sänkt sin sparandegrad – som dock fortfarande ligger över nivåerna före pandemin – samtidigt som de gynnas av stigande reallöner. Dessutom har den tidiga starten på den penningpolitiska lättnadscykeln avsevärt stärkt konsumenternas köpkraft. Bruttoinvesteringarna i fast kapital återhämtar sig också gradvis, och de senaste kvartalen har visat ett positivt bidrag till BNP-tillväxten. Denna återhämtning stöds främst av en kraftig ökning av byggproduktionen, särskilt inom anläggningsverksamhet. Även om Tjeckien har tilldelats ett av de lägsta beloppen i CEE-regionen inom ramen för återhämtnings- och resiliensfaciliteten (RRF), motsvarande cirka 9 % av BNP, har landet varit mycket effektivt när det gäller att utnyttja dessa medel, vilket har stöttat den senaste tidens återhämtning i investeringarna. Med tanke på den tjeckiska ekonomins stora exportandel fortsätter Tysklands långvariga stagnation och de eskalerande globala handelsspänningarna att tynga tillväxten och sätta press på industrisektorn.

Fram till 2026 förväntas den ekonomiska tillväxten accelerera ytterligare, med stöd av en robust privat konsumtion och ett växande bidrag från investeringar. Hushållen upprätthåller fortsatt en relativt hög sparandegrad, vilket tyder på ytterligare utrymme för ökade utgifter. Ytterligare medvind kan komma från investeringssidan. Även om Tjeckien har varit effektivt när det gäller att utnyttja EU-medel (hittills har cirka 11 miljarder euro av de totalt 30 miljarder euro som tilldelats inom ramen för sammanhållningspolitiken och återhämtnings- och resiliensfonden utbetalats) återstår fortfarande en betydande del att använda före tidsfristen i slutet av 2026. I kombination med planerade ökningar av de offentliga utgifterna bör detta göra investeringarna till en viktig drivkraft för tillväxten under det kommande året. En oroande utveckling är dock den senaste tidens ökning av arbetslösheten, som till stor del kan tillskrivas svagheten inom tillverkningsindustrin. Om inte denna trend stabiliseras riskerar den att undergräva konsumenternas förtroende.

Efter att ha avslutat sin cykel av penningpolitiska lättnader har den tjeckiska centralbanken (CNB) avstått från ytterligare räntesänkningar och håller sin styrränta för tvåveckorsrepo på 3,50 %. CNB:s vice centralbankschef Jan Frait har förklarat att den nuvarande penningpolitiska inriktningen i stort sett är neutral för den ekonomiska aktiviteten. Den totala KPI-inflationen har varit stabil, nära CNB:s mål på 2 %. De nyligen aviserade sänkningarna av de reglerade energipriserna och gaspriserna i detaljhandeln, tillsammans med den fortsatta apprecieringen av den tjeckiska korunan, förväntas dock driva ner inflationen under 2 % år 2026. Denna disinflationistiska impuls skulle kunna skapa utrymme för ytterligare penningpolitiska lättnader. En viktig uppåtrisk för inflationsutsikterna är fortfarande graden av finanspolitisk expansion. Flera medlemmar i penningpolitiska kommittén har uttryckligen lyft fram möjligheten att en mer expansiv finanspolitik kan upprätthålla en högre kärninflation och därmed komplicera eller fördröja framtida räntesänkningar. CNB kommer därför sannolikt att behålla en datadriven och försiktig hållning under den kommande perioden.

Avvikelse från tidigare finanspolitisk konsolidering

Tjeckien har genomfört en finanspolitisk konsolidering sedan 2023, vilket har lett till att det offentliga underskottet minskat från 3,7 % år 2023 till under 2 % år 2025 enligt uppskattningar. Konsolideringen skedde trots ökade militärutgifter. Under det kommande året kommer budgeten att präglas av ett samspel mellan den nya regeringens ambitioner och institutionella faktorer. Det nuvarande koalitionsavtalet innebär en sänkning av bolagsskatten till 19 % (vilket innebär en återgång från höjningen till 21 % år 2024), införande av bostadslånesubventioner och återinförande av vissa skattelättnader. Samtidigt syftar avtalet till att hålla underskottet under 3 %. Följaktligen kommer den finanspolitiska inriktningen att övergå från att vara åtstramande till att bli måttligt expansiv. En annan faktor på intäktssidan kommer att vara en avveckling av vinstskatten för energibolag. I teorin bör de nationella reglerna leda till att underskottet sjunker till under 1,75 % år 2026, men med tanke på regeringens politiska ambitioner kommer de sannolikt att mildras.

Den pågående stagnationen i den tyska ekonomin fortsätter att tynga den tjeckiska exporten, med tanke på landets starka integration i tyska leveranskedjor. Trots detta har tjeckiska exportörer framgångsrikt diversifierat en del av sin verksamhet mot alternativa marknader, framför allt Storbritannien, Frankrike och Polen. I början av 2025 fick exporten ett betydande uppsving till följd av att amerikanska företag byggde upp lager inför kommande tullar. Efter de tre första kvartalen 2025 har bytesbalansen normaliserats och uppvisar endast en minimal tillväxt jämfört med föregående år. Framöver förväntas den pågående återhämtningen – som stöds av en förbättrad investeringsaktivitet och en måttlig finanspolitisk expansion – att driva på importtillväxten under det kommande året, vilket sannolikt kommer att minska överskottet i bytesbalansen något. Dessutom kommer försvarsindustrin, mot bakgrund av EU:s pågående satsningar på återupprustning, att spela en allt viktigare roll för Tjeckiens exportprofil.

Det Babiš-ledda partiet ANO återtar makten, vilket signalerar en förändring i den politiska inriktningen

Som förväntat resulterade parlamentsvalet i Tjeckien i oktober 2025 i en klar seger för den högerorienterade och EU-skeptiska ANO-rörelsen, som under ledning av före detta premiärminister Andrej Babiš säkrade 34,5 % av rösterna, vilket därmed avslutade mandatperioden för den centerhögerorienterade, proeuropeiska Spolu-koalitionen under ledning av den avgående premiärministern Petr Fiala. ANO:s valkampanj fokuserade på att avvisa fortsatta åtstramningsåtgärder och inta en mer assertiv hållning gentemot Europeiska unionen och Ukraina-politiken. Eftersom ANO inte uppnådde absolut majoritet bildade partiet en regeringskoalition med det högerextrema, EU-skeptiska partiet Frihet och direkt demokrati (SPD) och det populistiska Bilistpartiet, vilket gav den tillträdande regeringen en majoritet på 108 av 200 mandat i underhuset.

Den nybildade koalitionen har nått enighet om övergripande politiska riktlinjer som syftar till att omforma landets ekonomiska, sociala och miljömässiga landskap. Centralt på deras agenda står ett starkt motstånd mot vissa EU-initiativ, däribland den gröna given, det föreslagna förbudet mot förbränningsmotorer och migrationspakten, vilket pekar på en bredare EU-skeptisk trend. Ekonomiskt lovar koalitionen att avbryta de pågående åtstramningsåtgärderna, avstå från att införa euron och upphäva de senaste skattehöjningarna för att lindra trycket på företag och hushåll. När det gäller sociala reformer avser de att sätta en övre gräns för pensionsåldern på 65 år och därmed upphäva den tidigare regeringens reformer, som skulle ha möjliggjort gradvisa höjningar under de kommande decennierna. För att säkerställa överkomliga energipriser – en central del av valkampanjen – kommer regeringen att verka för sänkta distributions- och överföringsavgifter samt införa subventioner för förnybara energikällor.

Bildandet av en ny koalitionsregering kommer sannolikt också att medföra märkbara förändringar i Tjeckiens utrikespolitik och internationella relationer. Andrej Babiš har länge varit en stark förespråkare för Visegrádgruppen – den regionala samarbetsgruppen som består av Tjeckien, Polen, Ungern och Slovakien. Nu när Babiš återvänder till makten tillsammans med Viktor Orbán i Ungern och Robert Fico i Slovakien kan de tre länderna i allt högre grad samordna sina ståndpunkter, som präglas av skepsis mot en ytterligare centralisering av EU:s makt och en mer restriktiv hållning i frågor som migrationspolitik och militärt/ekonomiskt stöd till Ukraina. Babiš har dock visat prov på betydande pragmatism under sin tidigare mandatperiod som premiärminister (2017–2021), vilket tyder på att han kan balansera populistisk retorik med praktiska överväganden.

Betalning

Enligt tjeckisk lag är kontantbetalningar begränsade till högst 270 000 CZK (cirka 10 000 EUR). Köpare som önskar göra betalningar som överstiger denna gräns måste betala hela beloppet via banköverföring. Banköverföringar är det överlägset vanligaste betalningssättet. SWIFT-systemet fungerar fullt ut i Tjeckien och erbjuder en enklare, snabbare och billigare metod för att hantera internationella betalningar. Tjeckien ingår i SEPA-systemet, vilket förenklar banköverföringar inom Europa.

Checkar används inte i någon större utsträckning för inhemska transaktioner. Växlar och skuldebrev används ofta som säkerhetsinstrument, vilket ger köparen möjlighet att utnyttja ett påskyndat förfarande för att begära betalning genom domstol (under vissa rättsliga förutsättningar). Elektroniska fakturor är allmänt accepterade.

Inkasso

För att säkerställa indrivning av en skuld vid betalningsförsummelse bör fordringsägare spara all dokumentation som rör transaktionen. Detta inkluderar det ursprungliga (skriftliga) avtalet, alla dokument som rör transaktionen (t.ex. fakturor och bekräftade leveranssedlar), enskilda beställningar samt all annan relevant dokumentation och/eller korrespondens. De viktigaste faktorerna som påverkar effektiviteten vid inkasso är hur gammal skulden är (ju tidigare inkassoprocessen inleds, desto större är chansen till en framgångsrik indrivning) och orsaken till utebliven betalning.

Förlikningsfasen

Utvärdering utanför domstol rekommenderas, eftersom det är billigare för fordringsägaren jämfört med rättsliga förfaranden. Uppgörelser utanför domstol är också verkställbara i domstol.

Rättsliga förfaranden

Snabbförfarande / Betalningsföreläggande

Platební rozkaz är ett praktiskt och relativt kort förfarande som beskrivs i avsnitten 172–175 i civilprocesslagen (občanský soudní řád, CCP). Domaren, som är övertygad om att fordran är välgrundad och utan att hålla förhandlingar i målet, utfärdar ett betalningsföreläggande som delges svaranden, som antingen kan godta det eller lämna in ett invändningsyrkande mot det inom femton dagar från delgivningen. Om gäldenären bestrider skulden fortsätter processen som ett vanligt domstolsförfarande.

Om den rättsliga åtgärden på ett korrekt sätt beskriver och underbygger fordringsägarens anspråk kan domstolen utfärda ett betalningsföreläggande, även om fordringsägaren inte har begärt ett sådant. Det tar i genomsnitt tre månader innan ett beslut fattas, med en tidsram på minst två månader och högst sex månader.

Ordinarie förfarande

Ett ordinarie förfarande inleds efter att svaranden har bestridit fordran under platební rozkaz-förfarandet eller genom att direkt väcka talan vid domstol. Det ordinarie förfarandet sker delvis skriftligen (parterna lämnar in inlagor tillsammans med alla underlag till målet) och delvis muntligen (både fordringsägare och gäldenärer framför sina argument under huvudförhandlingen). I praktiken varar det ordinarie förfarandet vanligtvis mellan ett och tre år innan domstolen meddelar en slutgiltig och verkställbar dom.

Den 1 juli 2009 (lag nr 7/2009 Coll.) ändrades den tjeckiska processlagen (CCP) för att införa fler digitala alternativ i rättsprocessen, i syfte att minska domarnas arbetsbörda och förhindra förseningar i förfarandena. Sedan denna ändring skickas all korrespondens från tjeckiska myndigheter till juridiska personer elektroniskt via registrerade datalådor enligt särskilda rättsliga bestämmelser (lag nr 300/2008 Coll., i kraft från och med den 1 juli 2009).

0

Verkställighet av rättsliga beslut

Rättslig verkställighet är förbehållen endast de ärenden som uttryckligen anges i lagen. Penningfordringar som härrör från affärsförhållanden verkställs av en rättslig exekutor (soudní exekutor) enligt lag nr 120/2001 Coll. (exekuční řád, verkställighetslagen). Verkställighet genom en rättslig exekutor anses vara mer effektiv, eftersom exekutorn är en privat aktör vars arvoden är beroende av att verkställigheten lyckas. En särskild arvodestabell tillämpas baserad på det belopp som verkställigheten avser.

Som en del av EU omfattas verkställighet av utländska domar som meddelats av en EU-medlemsstat av förmånliga verkställighetsvillkor, såsom EU:s betalningsföreläggande eller det europeiska småmålsförfarandet. Utländska domar som meddelats av länder utanför EU kan erkännas och verkställas, förutsatt att de har genomgått exekvaturförfarandet enligt den tjeckiska lagen om internationell privaträtt och processrätt.

Insolvensförfaranden

En ansökan om insolvens kan lämnas in antingen av gäldenärerna själva eller av deras borgenärer, men en borgenär måste lägga fram entydiga bevis till stöd för sin fordran, i form av något av följande:

ett skulderkännande (med gäldenärens eller dennes ombuds bestyrkta underskrift);

en verkställbar dom;

en verkställbar notariehandling;

en verkställbar handling utfärdad av en exekutor;

Borgenären måste dessutom bevisa att det finns andra borgenärer. Borgenärer är skadeståndsansvariga för skador som orsakas genom att en konkursansökan lämnas in när villkoren för insolvens inte är uppfyllda.

Alla konkursansökningar registreras i ett konkursregister (insolven?ní rejst?ík) som förs av justitieministeriet, där all viktig information om konkursförfaranden offentliggörs. Detta bidrar också till att konkursförfarandena förblir transparenta.

Insolvenslagen inför nya metoder och snabbare processer, med ett enda förfarande där domstolen beslutar om tre specifika lösningar:

REORGANISERING

Omstrukturering är en metod för att lösa insolvens som syftar till att bevara gäldenärens verksamhet, samtidigt som fordringsägarna tillgodoses. Insolventa gäldenärer kan inleda förfarandet, men förslagen till skuldomstrukturering måste godkännas av domstolen, och fordringsägarna ska regelbundet kontrollera att de genomförs. Ledningen behåller rätten att driva verksamheten.

0

KONKURS

Konkurs är en domstolsbeslutad metod för att lösa insolvens, vars syfte är att realisera alla gäldenärens tillgångar och därmed erhålla ett utbyte som ska fördelas mellan de fordringsägare som har anmält sina fordringar i förfarandet. Behörigheten att förfoga över gäldenärens tillgångar och att sälja dessa tillgångar tilldelas en konkursförvaltare som utses av domstolen. Vid denna tidpunkt får det företag som förklarats i konkurs inte längre bedriva verksamhet på egen hand.

0

SKULDREGULERING

Detta är en metod för att lösa insolvens som främst används av privatpersoner (icke-företagare) och utgör ett alternativ till att förklaras i konkurs. Den insolventa gäldenären reglerar skulden, men under domstolens kontroll är han skyldig att endast betala en reducerad andel av de totala skulderna.

LIKVIDATION

Likvidationsförfarandet inleds så snart det har beslutats att ett företag ska avvecklas. Antingen ledningen eller domstolen utser en likvidator som ansvarar för att likvidera företagets tillgångar och driva in fordringar. Borgenärerna måste anmäla sina fordringar inom 90 dagar efter offentliggörandet av domstolens beslut för att kunna få sina fordringar tillgodosedda under likvidationsförfarandet. Alla fordringar från borgenärer måste tillgodoses fullt ut i likvidationsförfarandet. Det är viktigt att notera att likvidationsförfarandet inte betraktas som en form av insolvens enligt tjeckisk lag: om likvidatorn konstaterar att det inte finns tillräckliga tillgångar för att tillgodose alla fordringar under likvidationen är han skyldig att ansöka om insolvens. Vid denna tidpunkt övergår likvidationen till insolvens, vilket är ett separat förfarande.

Senast uppdaterad: december 2025