Efter ett något turbulent 2023, som i slutändan blev mycket bättre än väntat, ser 2024 ut att bli lika avgörande som det är osäkert. Detta gäller både i geopolitisk mening och med över 60 nationella val - antingen presidentval eller parlamentsval. Samtidigt ökar riskerna i en global ekonomi som fortfarande bromsar in.
I detta sammanhang har vi uppdaterat 13 landriskbedömningar (12 uppgraderingar och 1 nedgradering) och 22 sektorriskbedömningar (17 uppgraderingar och 5 nedgraderingar). Detta återspeglar en betydande förbättring av utsikterna, om än bräcklig, i ett klimat som fortfarande är mycket volatilt och därför osäkert.
Den globala tillväxten försvagas fortfarande, men har ännu inte brutit samman
För tredje året i rad ser den globala ekonomiska tillväxten ut att avta till 2,2 procent 2024, efter en tillväxt på 2,6 procent 2023.
Även om en mjuklandning verkar mest sannolik i USA väntas den ekonomiska aktiviteten fortsätta att minska under det första halvåret. Detta är i spåren av hushållens konsumtion, eftersom det överskott av sparande som ackumulerades under pandemin nu till stor del har utnyttjats och kommer att fortsätta att minska.
Den kinesiska ekonomin, som tycktes ha återfått fotfästet under andra halvåret 2023, avslutade året med en BNP-tillväxt på 5,2 procent. Detta var något över det officiella tillväxtmålet. I början av 2024 börjar tillväxten stagnera. Återhämtningen i privatkonsumtionen är fortfarande bräcklig, och oro över korrigeringen på fastighetsmarknaden, återbetalning av lokala myndigheters skulder och deflationstryck fortsätter att tynga privata investeringar och stämningen bland konsumenterna.
I Europa förväntas nära stagnation under första halvåret.Tillverkningsorienterade industrier fortsätter att lida av ihållande höga kostnader och svag extern efterfrågan.
Inflation och räntor: en ogynnsam miljö för företagen
Trots en nedgång under 2023 och en ganska betryggande trend på kort sikt är kärninflationen fortfarande dubbelt så hög som centralbankens mål i de flesta utvecklade penningpolitiska områden. Utmaningen under 2024 blir att se om den åtstramning av penningpolitiken som pågått i mer än 18 månader är tillräcklig för att föra tillbaka inflationen till 2 procent. Och att den hålls under kontroll på denna nivå.
Den fortsatt strama arbetsmarknaden med arbetslöshet under strukturella nivåer, historiskt höga vakansgrader och ihållande lönedynamik talar för att slaget ännu inte är vunnet - oavsett vilka utmaningar som kan uppstå i den nuvarande geopolitiska situationen.
Om inget händer är den räntemiljö som alla intressenter - hushåll, företag och regeringar - har vant sig vid under de senaste 15 åren nu ett minne blott, och räntorna bör förbli höga under hela året i alla utvecklade ekonomier.
Marknadens förväntningar på upp till sex räntesänkningar (med 25 punkter[1] vardera) under året verkar vara för höga. Detta gäller på båda sidor av Atlanten. Trots den svaga europeiska aktiviteten ligger det underliggande inflationstrycket kvar på över 2 procent, vilket innebär att ECB - och Bank of England - i bästa fall inte kommer att börja lätta på penningpolitiken förrän sommaren 2024.
Dessa ogynnsamma ekonomiska förhållanden kommer att innebära att den svåra situationen för företagen fortsätter. En kraftig ökning av antalet konkurser är därför en av de största nedåtriskerna i vårt huvudscenario.
Utvecklingsländerna driver den globala tillväxten, men det finns fortfarande stora skillnader mellan länderna.
År 2024 kommer utvecklingsländerna att vara en av de viktigaste drivkrafterna för den globala ekonomin och bidra med 1,7 procentenheter till den globala BNP-tillväxten på 2,2 procent. Tillväxtekonomierna kommer därmed att stå för tre fjärdedelar av den globala tillväxten, den högsta andelen sedan 2013. Sydostasien kommer återigen att vara en av de mest dynamiska regionerna, med en tillväxt på 4,6 procent, efter 4 procent förra året.
De fattigaste och mest skuldsatta länderna kommer att kämpa. Med höga räntor och en fortsatt stark dollar finns det all anledning att frukta en uppgång i antalet betalningsinställelser för statsskulder. Vissa länder har redan ställt in betalningarna eller är nära att göra det, t.ex. Sri Lanka, Ghana, Etiopien, Malawi, Pakistan och Laos.
Ökade spänningar i Röda havet och ökade kostnader för sjötransporter
Instabiliteten i Röda havsregionen är ett stort hot mot sjöfarten. Denna handelsväg ger tillgång till Suezkanalen, som är den snabbaste sjövägen mellan Europa (särskilt Rotterdam och London) och Asien. Cirka 12% av världshandeln och 30% av världens containertrafik passerar genom kanalen.
På grund av hotbilden i regionen undviker de flesta rederier redan Suezkanalen och väljer i stället Godahoppsudden, som tar dem runt den afrikanska kontinenten och förlänger deras restid med över tio dagar.
För dem som fortsätter att använda kanalen skjuter säkerhets- och försäkringskostnaderna i höjden.
För att kompensera för dessa kostnader omdirigerar transportörerna sina fartyg till handelsvägar i Europa och Medelhavsområdet. Detta leder till en minskning av det tillgängliga lastutrymmet på Stillahavs- och nord-syd-rutter, vilket i sin tur leder till högre priser.
Trots att fraktraterna har mer än fördubblats från Shanghai, och till och med tredubblats på vissa rutter till Europa, ligger de i genomsnitt fortfarande under rekordnivåerna i början av 2022. För närvarande tror vi att inflationseffekterna kommer att vara begränsade - i storleksordningen 0,1 procentenheter av inflationen globalt (0,2 procentenheter i Europa), och det verkar inte troligt att det kommer att påverka vårt huvudscenario.
