Coface lanserar 2024 års upplaga av Country and Sector Risk Handbook. I handboken presenteras analyser och prognoser från vårt Economic Research-team för 160 länder och 13 sektorer.
I förordet sammanfattar Cofaces VD Xavier Durand de största riskerna år 2024.
2024, tillbaka till det normala?
I slutändan var 2023 inte det annus horribilis som vi hade fruktat. Lyckligtvis uteblev de största riskerna, särskilt när det gäller energiförsörjningen - åtminstone inte i Europa. Den globala ekonomin väntas ha vuxit med cirka 2,5 procent. Även om detta fortfarande är under potentialen är det ändå ett hyggligt resultat med tanke på de motvindar som återigen blåste in under året. Låt oss komma ihåg att 2023 inleddes med en bankkris i USA och avslutades med en ny konflikt, denna gång i Mellanöstern. Under tiden var Kina en besvikelse, USA övertygade och Europa överlevde i en något turbulent monetär och finansiell miljö. Tvärtemot investerarnas förväntningar fortsatte de viktigaste centralbankerna att höja styrräntorna (+100 punkter för Federal Reserve, +175 för Bank of England, +200 för Europeiska centralbanken), vilket ledde till en kraftig nedgång i utlåningen och en kraftig uppgång i de långa räntorna. Detta var dock inte tillräckligt för att skaka om aktiemarknaderna, som i allt väsentligt bars upp av en robust affärsverksamhet och goda företagsmarginaler. Det faktum att inflationen föll snabbare än väntat till följd av lägre råvarupriser och att de stora centralbankerna såg ut att sänka styrräntorna betydligt i slutet av året bidrog också till detta momentum.
Den främsta anledningen till att utfallet 2023 blev bättre än väntat är att vi inledningsvis underskattade hur robusta balansräkningarna i privata företag är. Denna ”balansräkningsstyrka” har legat till grund för en god cirkel som hittills har kombinerat låga bolagsförluster, stabil sysselsättning och hushållens sparande. Detta gällde särskilt i USA, där konsumtionen förblev en tillväxtmotor (1,5 procentenheter av BNP 2023, med en beräknad BNP-tillväxt på ca +2,5%). De senaste siffrorna tyder dock på att denna fina mekanism håller på att sätta käppar i hjulet. Sparandet och kassaflödet har sjunkit markant samtidigt som antalet företagskonkurser ökar kraftigt, både vad gäller frekvens och storleken på skuldfordringarna.
Hur kommer 2024 att se ut?
För att gå rakt på sak: Det enda vi kan vara säkra på är att vi kommer att bli överraskade. De senaste åren har visat att förändringar sker snabbt och det vore konstigt om 2024 skulle vara ett undantag. Inte minst för att det kommer att vara ett särskilt hektiskt år när det gäller val. Det är parlaments- och/eller presidentval i 70 länder, som representerar mer än hälften av världens befolkning och BNP. Under perioden mellan valet i Taiwan för några veckor sedan och valet i USA i november kommer väljarna att rösta i Indien, Pakistan, Sydafrika och Iran. Till detta kommer valen i Europa nästa vår, med ökade sociala spänningar och populism av alla de slag som bakgrund. Detta bör leda till en del omvälvningar på nationell nivå i en geopolitisk kontext som fortfarande präglas av oro: Kriget i Ukraina går in på sitt tredje år och konflikten mellan Israel och Hamas hotar nu att sätta hela regionen i brand.
De senaste åren har visat att förändringar sker snabbt och det vore konstigt om 2024 skulle vara ett undantag.
Rent makroekonomiskt finns det fortfarande hopp om en utdragen men ändå mjuk landning för den globala ekonomin. Medan vi för några månader sedan befarade att det skulle uppstå allvarlig turbulens på marknaderna innebär lättnaderna i de finansiella förhållandena att vi kan möta det kommande året med större lugn. Vårt huvudscenario utesluter därför hypotesen om en finansiell krasch och en hårdlandning. Trots detta kommer den globala ekonomin att bromsa in kraftigt och tappa nästan en halv procentenhet av tillväxten jämfört med förra året (+2,2%). Merparten av denna inbromsning kommer att komma från de stora industriländer som presterade bäst 2023 - med USA i spetsen, där tillväxten fortfarande väntas överstiga +1%. Detsamma gäller för Kina (+4,3%), där tillväxtmodellen kämpar med att ombalanseras och tidigare överdrifter (fastighetsutveckling, överkapacitet i tillverkningsindustrin etc.) fortfarande förväntas rensas upp. Europa bör å sin sida få se en liten uppgång till följd av den förväntade (och önskade) återhämtningen i den tyska ekonomin, även om tillväxten på den gamla kontinenten kommer att ligga kvar under potentialen (+0,9%). Slutligen bör försvagningen av dollarn och räntorna ge ett visst andrum för tillväxtekonomier med begränsad tillgång till extern (re)finansiering. Men ingenting är garanterat, och vårt huvudscenario ser mer ut som en ås än en boulevard. När det gäller inflationen beror nedgången hittills främst på baseffekter på energipriserna och fallet i råvarupriserna, mot bakgrund av en förskjutning av konsumtionen mot tjänster och en normalisering av leveranskedjorna. Utmaningen under 2024 blir att avgöra om den penningpolitiska åtstramning som har pågått i över 18 månader är tillräcklig för att åstadkomma mer än en mekanisk nedgång i inflationen och om den är tillräcklig för att föra tillbaka inflationen till 2 procent. Den starka tillväxten i tjänstepriserna, som ligger kvar på 4-5% på årsbasis, tyder på att slaget är på god väg men ännu inte vunnet.
I vilket fall som helst är det osannolikt att centralbankerna, om inte olyckliga händelser inträffar, kommer att sänka styrräntorna lika snabbt och aggressivt som de har höjt dem. Det är inte heller troligt att de långa räntorna kommer att återgå till den nivå de legat på under de senaste femton åren inom en snar framtid. Den latenta intressekonflikten i de flesta industriländer mellan en restriktiv penningpolitik å ena sidan och en expansiv finanspolitik å den andra kommer med andra ord att förbli en stor källa till instabilitet.
Den 28:e upplagan av denna handbok tar upp alla dessa frågor och försöker ge svar, som vanligt med en geografisk och sektoriell ansats. Jag önskar alla en god läsning av detta dokument, som Coface ger ut varje år.
