Japan

Den strukturella ekonomiska återhämtningen är i stort sett intakt

Japans BNP ökade med 1,6 % under de tre första kvartalen 2025, vilket ligger långt över Bank of Japans uppskattning av den potentiella tillväxten på cirka 0,5 %. Den överlägsna utvecklingen kan delvis tillskrivas en låg utgångsnivå för ett år sedan, då bilproduktionen och exporten stördes av en säkerhetsskandal. Men den strukturella återhämtningen inom privata investeringar och konsumtion har bibehållit en stabil utveckling. Bruttoinvesteringarna uppvisade sin snabbaste tillväxt jämfört med samma period föregående år sedan 2014, med transport- och maskinutrustning i spetsen. Denna uppgång understöddes av starka företagsvinster, medan skatteincitament för industriell automatisering och investeringar relaterade till elfordon sannolikt uppvägde den negativa effekten av högre räntekostnader. Samtidigt har den privata konsumtionen ökat under sex kvartal i rad, då inkommande turism har stöttat försäljningen av varaktiga konsumtionsvaror och turismrelaterade tjänster, medan en robust lönetillväxt har bidragit till att kompensera för stigande levnadskostnader för de inhemska hushållen. Externt var effekten av att förskjuta investeringar till början av perioden relativt dämpad i Japan. Trenden beror till stor del på Japans stora beroende av bilexport till USA, där tullarna enligt Section 232 har varit i kraft sedan början av andra kvartalet. Detta står i kontrast till marknader där det försenade fullständiga införandet av ömsesidiga tullar till tredje kvartalet utlöste en rusning att skicka varor innan de högre tullarna trädde i kraft. Samtidigt har omstruktureringen av handeln, särskilt omställningen mot export av teknikvaror till tillväxtländerna i Asien, stöttat tillväxten.

Med blicken riktad mot 2026 förväntar vi oss att den japanska ekonomin kommer att mattas av i takt med att effekterna av de amerikanska tullarna slår igenom. Tillväxten kan dock ligga kvar över potentialen, med stöd av den strukturella återhämtningen i den inhemska ekonomin och ökat finanspolitiskt stöd. Trots handelsavtalet kan de japanska biltillverkarnas beslut att själva bära tullarna på leveranser till USA för att skydda sin marknadsandel urholka företagens vinster och potentiellt göra företagen mer försiktiga när det gäller att öka sina investeringar. Beslutet kan också dämpa takten i löneökningarna inom tillverkningssektorn. Den totala löneutvecklingen i ekonomin – där tjänstesektorn står för cirka 80 procent av sysselsättningen – bör dock fortsätta att stödjas av en motståndskraftig inhemsk tjänsteverksamhet och en strukturellt stram arbetsmarknad. Under tiden har den nybildade Takaichi-regeringen godkänt ett stimulanspaket på 21,3 biljoner yen (motsvarande cirka 3,3 % av BNP) som fokuserar på åtgärder mot inflation, investeringar i krishantering och tillväxt samt ökade försvarsutgifter. Paketet väntar fortfarande på parlamentets godkännande, vilket sannolikt kommer att ske före årsskiftet och kan komma att ändras under förhandlingar med oppositionspartierna, med tanke på att regeringskoalitionen saknar majoritet i båda kamrarna. Med tanke på den breda expansiva hållningen hos de flesta partierna är det dock osannolikt att det blir betydande nedskärningar, och de stimulerande effekterna bör i stor utsträckning börja märkas under 2026.

Förnyad oro över de offentliga finansernas hållbarhet

Japans överskott i bytesbalansen fortsatte att förbättras under 2025 och ökade från 4,7 % av BNP 2024 till 5,0 % under de tre första kvartalen 2025. Förbättringen drevs främst av minskad import till följd av en starkare yen samt lägre priser på kol och råolja. Samtidigt mildrade den ökade exporten av utrustning för halvledartillverkning till marknaderna i Sydostasien nedgången i bilexporten, som drabbades av tullar. Underskottet i tjänstehandeln minskade också, då en kraftig ökning av inkommande turism ökade överskottet inom resetjänster, vilket delvis kompenserade för högre kostnader för utländsk programvara, digitala verktyg och andra företagstjänster. Dessutom stärktes överskottet i primärinkomster ytterligare, med stöd av högre avkastning på aktieinvesteringar.

Stigande räntor och politiska strävanden mot en expansiv finanspolitik har dock åter väckt oro över Japans finansiella ställning. En ihållande hög inflation över Bank of Japans (BOJ) mål på 2 %, i kombination med räntehöjningar och BOJ:s beslut att minska köpen av japanska statsobligationer (JGB), har pressat upp räntorna på statsobligationer till de högsta nivåerna på flera decennier för de flesta löptiderna. På den positiva sidan har Japans finansiella ställning förbättrats under de senaste åren. För första gången sedan räkenskapsåret 2007 minskade det primära underskottet till cirka 1 % av BNP under räkenskapsåret 2024. Förbättringen beror till stor del på kraftigt stigande skatteintäkter, då yenens försvagning och inflationen efter pandemin ökade intäkterna från bolags- och konsumtionsskatter, samtidigt som högre löner ledde till ökade inkomster från inkomstskatten. Det minskande primära underskottet, tillsammans med en stark nominell BNP-tillväxt, minskade den offentliga skuldkvoten från en topp på 216 % under räkenskapsåret 2022 till 207 % under räkenskapsåret 2024, enligt regeringens beräkningar.

Dessa förbättringar riskerar dock att vändas. Den långvariga inflationen har spätt på missnöjet bland hushållen, vilket resulterade i att den regerande koalitionen förlorade sin majoritet i parlamentet och i krav på finanspolitisk expansion från de flesta partier. Den begränsade effekten av tillfälliga stödåtgärder, såsom kontantutdelningar och subventioner, när det gäller att lindra inflationsbördan har väckt krav på mer permanenta förändringar, såsom sänkningar av bränsle- och konsumtionsskatter. Båda åtgärderna ingår i det nyligen utarbetade tilläggsbudgetförslaget under Takaichi-regeringen. Att genomföra dessa förändringar utan att säkra alternativa inkomstkällor eller minska utgifterna skulle dock oundvikligen öka riskerna för den finanspolitiska hållbarheten.

Tecken på en återgång till ”Abenomics” och försämrade relationer med Kina

Japans regerande Liberaldemokratiska partiet (LDP) valde den 4 oktober Sanae Takaichi, en nyckelperson i före detta premiärminister Abes regering och tvåa i förra årets LDP-ordförandeval, till sin nya ledare. Hon efterträdde Shigeru Ishiba efter att denne avgått till följd av att partiet förlorat sin majoritet i överhuset. Men hennes väg till premiärministerposten var långt ifrån smidig, komplicerad av Komeitos utträde ur koalitionens tio år långa allians, även om detta senare löstes genom ett nytt samarbete med Japans innovationsparti. Takaichi har varit en uttalad förespråkare för Abenomics, men har också visat respekt för Bank of Japans oberoende när det gäller normaliseringen av penningpolitiken, mot bakgrund av ihållande inflationstryck och en svag yen. Följaktligen förväntas hennes strategi för ekonomiska stimulansåtgärder i hög grad vila på finanspolitiska åtgärder, vilket exemplifieras av det omfattande finanspolitiska paketet som godkändes bara en månad efter att hon tillträdde. I linje med Abes arv har Takaichi också förespråkat en offensiv utrikespolitik, bland annat genom att påskynda planerna på att höja försvarsutgifterna till 2 % av BNP och ändra de konstitutionella bestämmelserna som förbjuder Japan att ha egna väpnade styrkor.

Samtidigt har Japan och Kina stått i konflikt med varandra efter premiärminister Takaichis uttalanden om att en kinesisk militär attack mot Taiwan skulle kunna utgöra en ”överlevnadshotande situation” för Japan. Detta skulle kunna vara ett tänkbart scenario som skulle kunna rättfärdiga Japans användning av våld enligt landets säkerhetslagstiftning från 2015, vilken utvidgade räckvidden för kollektivt självförsvar under tre nya villkor. Även om Takaichi har lovat att undvika liknande uttalanden i framtiden, fördömde Peking uttalandet som inblandning i landets inre angelägenheter och tog upp frågan i FN. På det ekonomiska planet har Kina vidtagit motåtgärder genom att stoppa importen av japanska fisk- och skaldjursprodukter och införa en turistbojkott, vilket har tyngt Japans export och inhemska konsumtion. Varje ytterligare eskalering av spänningarna riskerar att störa leveranskedjorna inom IKT och avancerad tillverkning. Med utgångspunkt i tidigare exempel, såsom handelsspänningarna mellan Kina och USA och konflikten mellan Japan och Sydkorea 2019, kan Kina komma att begränsa exporten av sällsynta jordartsmetaller – som är avgörande för elbilsbatterier och halvledare – medan Japan skulle kunna skärpa kontrollerna av precisionsutrustning och specialkemikalier som är nödvändiga för tillverkningen av mikrochips.

Betalning

Japan har ratificerat de internationella konventionerna från juni 1930 om växlar och skuldebrev samt från mars 1931 om checkar. Följaktligen omfattas giltigheten för dessa instrument i Japan av samma regler som i Europa.

Växlar (kawase tegata) och de betydligt vanligare skuldebreven (yakusoku tegata) ger, när de inte betalas, fordringsägarna möjlighet att inleda indrivningsförfaranden via ett påskyndat förfarande, under vissa förutsättningar. Även om det påskyndade förfarandet även gäller checkar (kogitte) är deras användning betydligt mindre vanlig vid vardagliga transaktioner.

Clearinghus (tegata kokanjo) spelar en viktig roll i den samlade hanteringen av penningmängden som härrör från dessa instrument. Påföljderna för betalningsförsummelse fungerar som ett kraftfullt avskräckande medel: en gäldenär som under en period av sex månader två gånger underlåter att betala en växel, ett skuldebrev eller en check som kan lösas in i Japan förbjuds därefter under en period av två år att genomföra affärsrelaterade banktransaktioner (löpande konto, lån) hos finansinstitut som är anslutna till clearinghuset. Med andra ord försätts gäldenären i ett de facto-tillstånd av insolvens.

Dessa två åtgärder leder normalt till att eventuella banklån som beviljats gäldenären krävs in.

Banköverföringar (furikomi), som ibland garanteras av en standby-remburs, har blivit betydligt vanligare i hela ekonomin under de senaste decennierna tack vare den utbredda användningen av elektroniska system inom den japanska bankvärlden. Det finns också olika högautomatiserade system för överföringar mellan banker för lokala eller internationella betalningar, såsom Foreign Exchange Yen Clearing System (FXYCS, som drivs av Tokyo Bankers Association) och BOJ-NET Funds Transfer System (som drivs av Bank of Japan). Betalningar som görs via kundens banks webbplats blir också allt vanligare.

Inkasso

I princip är det endast advokater (bengoshi) som får bedriva inkassoverksamhet, för att undvika vissa tvivelaktiga metoder som tidigare använts av specialiserade företag. Genom en lag från 1998 inrättades dock yrket ”servicer” för att främja värdepapperisering av skulder och underlätta indrivningen av nödlidande lån (NPL-skulder) som innehas av finansinstitut. Servicers är inkassoföretag som har tillstånd från justitieministeriet att tillhandahålla inkassotjänster, men endast för vissa typer av skulder: banklån, lån från utsedda institutioner, lån som ingåtts inom ramen för leasingavtal, kreditkortsåterbetalningar och så vidare.

Förlikningsfasen

En förlikning är alltid att föredra för att undvika ett långdraget och kostsamt rättsligt förfarande. Detta innebär att man, där så är möjligt, skaffar en underskrift från gäldenären på en notarieattesterad handling som innehåller en klausul om tvångsverkställighet, vilken vid fortsatt betalningsförsummelse är direkt verkställbar utan att det krävs en föregående domstolsdom.

Det är standardpraxis att fordringsägaren skickar ett rekommenderat brev med mottagningsbevis (naïyo shomeï) till gäldenären, vars innehåll måste vara skrivet med japanska tecken och bestyrkt av postkontoret.

Från och med den 1 april 2020 har preskriptionstiden ändrats.

För skulder som uppkommit efter den 1 april är preskriptionstiden för skulderna 5 år från den dag då fordringsägaren blev medveten om att skulderna var indrivningsbara och 10 år från den dag då skulderna uppkom, i enlighet med artikel 166.1 i civillagen, reviderad och ikraftträdande den 1 april 2020.

Rättsliga förfaranden

Snabbförfaranden

Summariska förfaranden, som syftar till att göra det möjligt för fordringsägare att erhålla ett beslut om betalning (tokusoku tetsuzuki), gäller obestridda penningfordringar och underlättar i praktiken att erhålla ett domstolsbeslut om betalning (shiharaï meireï) från domaren inom cirka sex månader.

Om gäldenären bestrider beslutet inom två veckor efter delgivningen överförs ärendet till ordinarie förfarande.

Ordinarie förfarande

Ordinarie förfaranden inleds vid summarisk domstol (kan-i saibansho) för fordringar under 1 400 JPY och vid distriktsdomstol (chiho saibansho) för fordringar över detta belopp. Dessa förfaranden, som delvis är skriftliga (med inlämning av argument och utbyte av bevis) och delvis muntliga (med respektive förhör av parterna och deras vittnen), kan ta mellan ett och tre år på grund av den långa raden av förhör. Dessa förfaranden medför betydande rättegångskostnader.

Det utmärkande draget i det japanska rättssystemet är den vikt som läggs vid civil medling (minji chôtei). Under domstolens överinseende försöker en medlingspanel – vanligtvis bestående av en domare och två opartiska assessorer – genom ömsesidiga eftergifter från parterna nå en överenskommelse i civil- och handelsrättsliga tvister.

I praktiken når parterna ofta en förlikning i detta skede av förfarandet, innan en dom meddelas. Samtidigt som man undviker långdragna och kostsamma rättsliga förfaranden blir varje överenskommelse som uppnås genom sådan medling verkställbar så snart den godkänts av domstolen.

0

Verkställighet av ett rättsligt beslut

En dom är verkställbar om ingen överklagan lämnas in inom två veckor. Om gäldenären inte följer beslutet kan tvångsåtgärder förordnas genom en exekution mot fast egendom (en prövningsdomstol utfärdar ett inledningsbeslut för en tvångsauktion) eller en exekution mot en fordran (en tvångsexekution inleds genom ett beslut om beslag).

Japansk lagstiftning föreskriver ett exekvaturförfarande för att utländska skiljedomar ska kunna erkännas och verkställas. Domstolen kommer att pröva flera omständigheter, till exempel om parterna har haft tillgång till en rättvis rättsprocess eller om verkställigheten skulle strida mot japansk allmän ordning. Om det utfärdande landet dessutom inte har ingått något avtal med Japan om ömsesidigt erkännande och verkställighet kommer beslutet inte att verkställas av inhemska domstolar.

Insolvensförfaranden

Omstrukturering

Det finns två typer av omstruktureringsförfaranden. Det första är företagsrekonstruktionsförfaranden (kaisha kosei), som vanligtvis används i komplexa insolvensärenden som rör aktiebolag. Dessa förfaranden innebär att domstolen obligatoriskt utser en rekonstruktionsförvaltare och att verkställighet från både säkerställda och icke säkerställda borgenärer skjuts upp. Domstolen utser vanligtvis en oberoende advokat (bengoshi) med omfattande erfarenhet av omstruktureringsärenden.

Den andra typen är civil saneringsprocess (minji saisei), som används för att sanera företag av nästan alla storlekar och typer. Gäldenären i besittning (DIP) förvaltar saneringen under övervakning av en av domstolen utsedd tillsynsman. Verkställighet från säkerställda fordringsägare uppskjuts i princip inte. Gäldenären måste ingå förlikningsavtal med säkerställda fordringsägare för att kunna fortsätta använda den relevanta säkerheten för att bedriva sin verksamhet.

Likvidationsförfaranden

Det finns två typer av likvidationsförfaranden. I konkursförfaranden (hasan) utser domstolen en advokat till förvaltare för att sköta förfarandet. Verkställighet från säkerställda fordringsägare skjuts inte upp; de kan istället fritt göra sina fordringar gällande utanför konkursförfarandet. Förvaltaren försöker vanligtvis sälja säkerheterna med de säkerställda fordringsägarnas samtycke och avsätta en viss andel av försäljningsintäkterna till konkursboet. Gäldenärens konkursbo fördelas till fordringsägarna i enlighet med föreskrivna lagstadgade prioriteringsordningar utan att någon omröstning bland fordringsägarna krävs.

Det andra förfarandet, särskild likvidation (tokubetsu seisan), används för aktiebolag. En likvidator utses antingen av gäldenärens aktieägare eller av domstolen. Fördelningen av gäldenärens konkursbo till fordringsägarna måste godkännas av fordringsägare som tillsammans har fordringar motsvarande två tredjedelar eller mer av den totala skulden, eller genom förlikning. Detta förfarande används när gäldenärens aktieägare är övertygade om att de kommer att få fordringsägarnas samarbete för likvidationsprocessen och önskar styra likvidationsprocessen utan inblandning av en förvaltare.

0

Senast uppdaterad: december 2025