25 dagar efter starten på den israelisk-amerikanska offensiven mot Iran fortsätter störningarna i råvaruförsörjningen via Hormuzsundet att driva upp prisvolatiliteten. För närvarande är det framför allt olja och gas, gödsel, petrokemiska derivat och aluminium som drabbas.
Den pågående eskaleringen i Mellanöstern slår hårt mot råvarumarknaderna.
Om konflikten slutar i ett dödläge kommer det att avgöra hur kraftig chocken blir längre ner i värdekedjan.
Simon Lacoume, branschekonom på Coface
Oljepriser: en långvarig chock?
De senaste attackerna mot gasanläggningen Ras Laffan i Qatar har utlöst en ny prisuppgång på energimarknaderna. Brentolja, som nådde en topp på 119 dollar förra veckan, har stigit med 50 % på en månad.
Prisuppgången är dock långt ifrån jämnt fördelad. Oman DME-råolja har passerat 160 dollar per fat, medan amerikansk WTI ligger runt 100 dollar per fat. Detta illustrerar hur olika prisutvecklingen är, beroende på region och produkt.
Allteftersom konflikten drar ut på tiden sprider sig prisökningen nu nedåt i värdekedjan. I USA har bensinpriserna i detaljhandeln nått en historiskt hög nivå (3,96 dollar per gallon, en uppgång med 35 % jämfört med förra månaden). I Asien har dieselpriserna (Singapore) nästan tredubblats sedan konfliktens början, till 256 dollar per fat, medan de globala priserna på flygbränsle har fördubblats, enligt International Air Transport Association (IATA).
Data til diagrammet i .xlsx format
Naturgas i centrum för försörjningsstörningarna
Även naturgaspriserna har stigit kraftigt. I Europa har gasfutures (nederländska TTF-indexet) ökat med 85 % på en månad, till 55 euro/MWh. Samtidigt har det asiatiska referenspriset (LNG Japan/Korea Marker) fördubblats under samma period, vilket understryker den fortsatta sårbarheten i importberoende marknader.
I jämförelse framstår den amerikanska marknaden som mindre utsatt för direkta försörjningsavbrott. Ändå är Henry Hub-priset i USA under betydande uppåtgående tryck (+36 % från förra månaden), ett tydligt tecken på att energispänningarna redan har fått globala följdverkningar.
Kraftig prisökning på petrokemiska produkter
Gulfstaterna är Asiens viktigaste leverantörer av petrokemiska produkter¹, som är avgörande för hela plastindustrin.
Priset på nafta har nått 1 000 dollar per ton i Singapore – en ökning med över 60 % sedan konfliktens början. Kombinationen av spänningar i Hormuzsundet och historiskt låga lagernivåer i Asien (2–3 veckor) har redan pressat upp priserna på polymerer som polypropen, polyeten, polystyren och PVC kraftigt. Detta ökar risken för att prispressen sprider sig genom hela värdekedjan.
Utvecklingen påverkar även svavel, en viktig insatsfaktor vid utlakning² av koppar- och nickelmalm. En prisökning på 25 % på bara en månad sätter stora, starkt beroende gruvproducenter som Chile, Demokratiska republiken Kongo och Indonesien under press.
Gödselpriserna stiger – trots ett ”gynnsamt” jordbruksår
Tack vare rimlig inhemsk energitillgång spelar Gulfstaterna³ en central roll på dessa marknader. De står för nära 19 % av världens export av kvävebaserad gödsel och 36 % av den globala volymen av urea, medan Saudiarabien är världens fjärde största exportör av fosfater.
Samtidigt utgör naturgas upp till 80 % av produktionskostnaderna för kvävebaserad gödsel. Ökningen av gaspriserna leder därför automatiskt till högre gödselpriser. Priset på granulerad urea (FOB Mellanöstern) har stigit med 37 % sedan konfliktens början, till 665 dollar per ton.
Effekten är för närvarande begränsad, bland annat på grund av tidpunkten. För närvarande är det främst amerikanska spannmålsproducenter som påverkas. Om störningarna kvarstår kommer dock länder som Brasilien, Indien och även Europa att bli mer utsatta.
Data til diagrammet i .xlsx format
De negativa konsekvenserna kan också sträcka sig bortom direkta gödselleveranser – till Indien, Brasilien och USA, där Gulfstaterna står för 63 %, 24 % respektive 21 % av kväveimporten – genom att drabba tredjeländer som Marocko, världens största producent av fosfatsten, som är starkt beroende av svavel exporterat från Gulfstaterna.
Aluminium: det mest utsatta metallen
När Hormuzsundet är blockerat förlorar Gulfstaterna – som står för 8 % av världens aluminiumproduktion – både möjligheten att exportera sin egen produktion och att importera råvaror (bauxit och aluminiumoxid) till sina smältverk.
Måndagen den 16 mars meddelade Aluminum Bahrain (Alba), som producerar 25 % av regionens aluminium, att företaget stoppar 19 % av produktionen. Detta motsvarar 5 % av regionens sammanlagda aluminiumproduktion.
Samtidigt, långt bort från oroszonen i Mellanöstern, har Mosal meddelat att man kommer att stänga ner verksamheten i Moçambique⁴, med hänvisning till oacceptabelt höga energikostnader. På denna krävande marknad fortsätter aluminiumpriserna att stiga (+11,5 % jämfört med förra månaden), med en topp på 3 500 dollar per ton (12 mars), efter en ökning på nära 25 % det senaste året.
Data til diagrammet i .xlsx format
> Håll dig steget före marknadsvolatiliteten: Kontakta våra experter för att utvärdera hur dessa störningar kan påverka din portfölj eller din leveranskedja.
¹ Nafta, LPG, metanol, eten och propen
² En ”tvättprocess” där målmineraler utvinns ur malmmassan
³ Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Oman och Qatar
⁴ 1 % av den globala aluminiumproduktionen
