Norge

Stabil tillväxt inom både den privata och den offentliga sektorn

År 2025 förväntas den norska ekonomin växa i stark takt, med stöd av en kombination av stigande hushållskonsumtion, ökade offentliga utgifter och förbättrad verksamhet inom olje- och gassektorn. Återhämtningen i den privata konsumtionen drivs delvis av förmögenhetseffekter från högre bostadspriser, vilket har stärkt hushållens balansräkningar. Samtidigt fortsätter de offentliga utgifterna att ge stöd, medan energisektorn gynnas av en fortsatt aktivitet inom olje- och gassektorn.

Riskerna kvarstår dock. Den höga lönetillväxten, som drivs av den pågående arbetskraftsbristen inom vissa sektorer, fortsätter att utgöra ett inflationstryck. Detta begränsar centralbankens möjlighet att sänka räntorna kraftigt, och förväntningarna pekar för närvarande på cirka två sänkningar på 25 baspunkter under året. Den strama arbetsmarknaden och de ihållande inflationsfarhågorna kan förlänga perioden med en restriktiv penningpolitik.

Under 2025 förväntas antalet konkurser i Norge öka, vilket återspeglar en fortsatt normalisering efter en lång period med lägre nivåer. Även om denna ökning kan verka betydande ligger det absoluta antalet konkurser fortfarande inom historiska nivåer och bör inte ses som ett tecken på en alarmerande våg av företagskonkurser. Samtidigt kommer högre kostnader att sätta press på företagen, vilket bidrar till ökningen av konkurserna. Lönetillväxten är fortsatt hög, medan energipriserna fortsätter att utgöra en utmaning för kostnadskrävande branscher. Den starka ekonomiska aktiviteten bör dock hålla den totala konkursnivån på hanterbara nivåer.

Balanseffekten gynnas av verksamheten inom kolväten

År 2025 förväntas Norges bytesbalans minska något, även om den fortfarande kommer att präglas av ett betydande varuöverskott, främst drivet av exporten av kolväten. Medan produktionen av kolväten förväntas förbli stark kan handelsbalansen totalt sett komma att dämpas något. Samtidigt kommer tjänstebalansen sannolikt att uppvisa ett liknande underskott eller öka något. Ett viktigt inslag i Norges utrikeshandelsposition är fortfarande den genomgående höga balansen i inkomster och löpande transfereringar, som stöds av avkastningen från landets betydande utländska tillgångar, däribland världens största statliga investeringsfond.

Norges offentliga finanser förväntas förbli robusta, med ett fortsatt starkt överskott trots stigande offentliga utgifter. Högre intäkter, särskilt från kolvätebranschen, kommer att uppväga de ökade utgifterna, vilket innebär att den offentliga skulden förblir i stort sett oförändrad. Detta återspeglar landets stabila finanspolitiska ställning, även om ekonomin på fastlandet – precis som tidigare år – skulle fortsätta att uppvisa ett underskott utan olje- och gasproduktionen samt de därmed sammanhängande skatteintäkterna och överföringarna från fonden.

En jämn valkamp förväntas i höst

Det kommande parlamentsvalet, som är planerat till september 2025, kommer att bli viktigt. Den nuvarande regeringen tillträdde i början av året efter att Centerpartiet – ett jordbruksorienterat, EU-skeptiskt parti – lämnade den tidigare koalitionen på grund av meningsskiljaktigheter om Norges framtida förhållande till EU, särskilt när det gäller energipolitiken. Som en följd av detta regerar nu Arbeiderpartiet ensamt, och den tidigare statsministern och Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg har återvänt som finansminister. Sedan splittringen och Stoltenbergs återkomst har Arbeiderpartiet återhämtat sig i opinionsmätningarna, vilket gör utgången av höstens val allt mer osäker.

Den yttre politiska osäkerheten förblir ett centralt tema i Norge under 2025, då föränderliga globala krafter tvingar landet att omvärdera sina strategiska prioriteringar. Den nya amerikanska administrationens inträde på den internationella scenen har ökat trycket på Norge att öka försvarsutgifterna, stärka sina NATO-åtaganden och samtidigt väckt diskussioner om större självständighet. Samtidigt omvärderar Norge sina relationer med EU – inte bara när det gäller säkerhetssamarbete utan även vad gäller landets roll som en viktig energileverantör. Dessa föränderliga geopolitiska överväganden präglar både försvarspolitiken och ramverket för Norges energiförbindelser med Europa.

Betalning

Banköverföringar är den överlägset vanligaste betalningsmetoden. Alla ledande norska banker använder det elektroniska nätverket BIC/SWIFT, som erbjuder en billig, flexibel och snabb tjänst för internationella överföringar.

Centraliserade konton, som bygger på ett centraliserat lokalt inbetalningssystem och förenklad hantering av överföringar, är också en relativt vanlig praxis.

Elektroniska betalningar, där betalningsuppdrag utförs via kundens banks webbplats, är mycket vanliga.

Växlar och checkar är varken särskilt vanliga eller rekommenderade, eftersom de måste uppfylla ett antal formella krav för att vara giltiga. Dessutom vägrar fordringsägare ofta att acceptera checkar som betalningsmedel. I regel tjänar båda instrumenten främst till att styrka förekomsten av en skuld.

Däremot är skuldebrev (gjeldsbrev) mycket vanligare i kommersiella transaktioner och erbjuder bättre garantier när de är förknippade med ett entydigt erkännande av det belopp som ska betalas, vilket i händelse av senare betalningsförsummelse gör det möjligt för fordringsägaren att erhålla en exekutionstitel från en behörig domstol.

Inkasso

Förlikningsfas

Indrivningsprocessen inleds med att gäldenären tilldelas en betalningsuppmaning avseende huvudbeloppet, jämte eventuella avtalsenliga dröjsmålsräntor, som ska betalas inom 14 dagar.

Om avtalet inte innehåller någon specifik straffklausul börjar räntan löpa 30 dagar efter det att fordringsägaren delgivit en betalningsuppmaning och beräknas sedan 2004 på grundval av den styrränta som fastställs av Norges centralbank (Norges Bank) som gäller från och med antingen den 1 januari eller den 1 juli det aktuella året, höjd med åtta procentenheter.

Om betalning uteblir eller ingen överenskommelse nås kan fordringsägarna vända sig till Förlikningsnämnden (Forliksrådet), ett kvasi-administrativt organ. För att kunna utnyttja detta förfarande måste fordringsägarna lämna in handlingar som styrker deras fordran, vilken ska vara uttryckt i norska kronor.

Förlikningsnämnden ger sedan gäldenären en kort tidsfrist att bemöta den framställda fordran innan parterna hörs, antingen personligen eller genom sina officiella ombud (stevnevitne). I detta skede av förfarandet krävs inte systematiskt att advokater anlitas. Den överenskommelse som nås är verkställbar på samma sätt som en dom.

Rättsliga förfaranden

Om en förlikning inte kan nås hänskjuts ärendet till tingsrätten för prövning. För fordringar som befinns vara giltiga har förlikningsnämnden dock befogenhet att fatta ett beslut som har samma verkan som en dom.

Ett ärende som hänskjuts till en högre instans inleds med en stämning att inställa sig inför tingsrätten eller distriktsdomstolen. Stämningen delges gäldenären tillsammans med en uppmaning att meddela domstolen om han avser att försvara sig, om han så önskar.

Om svaranden underlåter att svara på kallelsen inom den föreskrivna tiden (cirka tre veckor) eller underlåter att inställa sig vid förhandlingen, meddelar förlikningsnämnden ett utevarodom, som också har samma verkan som en dom. Förfarandets längd varierar från domstol till domstol.

Mer komplexa eller omtvistade fordringar prövas av tingsrätten. Förhandlingarna i denna domstol bygger på muntliga vittnesmål och skriftliga inlagor. Domstolen prövar argumenten och hör parternas vittnen innan den meddelar en dom.

Norge har inget system med handelsdomstolar, men tingsrätten är behörig att pröva ärenden som rör avyttring av kapital tillgångar, arv samt insolvensförfaranden.

0

0

0

Verkställighet av en dom

En inhemsk dom är verkställbar i tio år om den har vunnit laga kraft. Om gäldenären inte följer domen kan borgenären begära tvångsverkställighet av domen hos verkställighetsmyndigheterna, som då kommer att beslagta gäldenärens tillgångar och medel.

Även om Norge inte är medlem i EU tillämpas särskilda och fördelaktiga verkställighetsmekanismer för domar som meddelats av EU-länder, såsom EU-betalningsförelägganden eller den europeiska verkställighetsordern, enligt ”Brysselreglerna”. När det gäller domar som meddelats av länder utanför EU kommer dessa att verkställas på ömsesidighetsgrund, förutsatt att det utfärdande landet är part i ett bilateralt eller multilateralt avtal med Norge.

Insolvensförfaranden

UTOMRÄTTLIGA FÖRFARANDEN

Privata, icke-rättsliga omstruktureringar är vanliga i Norge, även om de inte regleras i lag. Gäldenärer och fordringsägare är fria att ingå vilka överenskommelser som helst, men i praktiken tillämpas ofta lagen om skuldomstrukturering och konkurs. En tredje part (en advokat eller revisor) kan sköta processen om parterna så önskar.

SKULDSANERING

Detta förfarande kan endast inledas av en villig gäldenär. Hans ekonomiska situation bedöms av en av domstolen utsedd övervakningskommitté och ett förslag till ackord utarbetas. Om domstolen godkänner förslaget kommer en ackordskommitté samt en av domstolen utsedd förvaltare att sköta gäldenärens verksamhet och utarbeta ett ackordavtal. Ett skuldförlikningsförfarande kan leda till en fullständig skuldförlikning, en ackordslösning eller inledandet av ett konkursförfarande.

KONKURSFÖRFARANDE

Förfarandet kan inledas genom domstolsbeslut antingen på begäran av gäldenären eller fordringsägaren. Den sistnämnde måste garantera för kostnaderna i samband med förfarandet. Domstolen utser en konkursförvaltare och bedömer behovet av en fordringsägarkommitté innan den utfärdar ett konkursbeslut och ger fordringsägarna tid att anmäla sina fordringar (tre till sex veckor). Alla gäldenärens tillgångar beslagtas, skulden fastställs och en förteckning över godkända fordringar upprättas.

Om en uppgörelse inte kan nås hänskjuts ärendet till tingsrätten för prövning. För fordringar som befinns vara giltiga har dock förlikningsnämnden befogenhet att fatta ett beslut som har samma verkan som en dom. Ett ärende som hänskjuts till en högre instans inleds med en kallelse att inställa sig inför tingsrätten eller distriktsdomstolen. Kallelsen delges gäldenären tillsammans med en uppmaning att meddela domstolen sin avsikt att försvara sig, om han så önskar.

Om svaranden underlåter att svara på kallelsen inom den föreskrivna tiden (cirka tre veckor) eller underlåter att inställa sig vid förhandlingen, meddelar förlikningsnämnden ett utevarodom, som också har samma verkan som en dom. Förfarandets längd varierar från domstol till domstol.

Mer komplexa eller omtvistade fordringar prövas av tingsrätten. Förhandlingarna i denna domstol bygger på muntliga vittnesmål och skriftliga inlagor. Domstolen granskar argumenten och hör parternas vittnen innan den avkunnar en dom.

Norge har inget system med handelsdomstolar, men tingsrätten är behörig att pröva ärenden som rör avyttring av kapital tillgångar, arv samt insolvensförfaranden.

Senast uppdaterad: mars 2025