Den ekonomiska tillväxten förväntas ta fart något under 2026
Även om prognosen pekar på en något högre tillväxt förväntas den colombianska ekonomin under 2026 förbli måttlig, men mer balanserad och hållbar än under tidigare år. Hushållens konsumtion (73 % av BNP) kommer fortsatt att vara den främsta drivkraften för den ekonomiska aktiviteten, stärkt av en ny höjning av den reala minimilönen, vilket kommer att stödja realinkomsterna. Denna stimulans av efterfrågan kommer dock också att hålla inflationstrycket högt. I takt med att köpkraften förbättras något kommer detta i slutändan att gynna tjänstesektorn (detaljhandel och transport), som tillsammans står för mer än hälften av BNP. Denna dynamik förväntas dock ske mot bakgrund av hushållens försiktighet, eftersom skuldnivåerna fortfarande är höga och priserna relativt höga. För att hålla inflationen i schack utan att hämma den ekonomiska aktiviteten förväntas BanRep dessutom genomföra en gradvis penningpolitisk lättnad och sänka styrräntan före årets slut. Höga realräntor kommer fortsatt att begränsa kreditgivningen och produktiva investeringar. Den svagare finanspolitiska situationen minskar utrymmet för expansiv politik och väcker oro över de offentliga finansernas hållbarhet. Ändå skulle ett eventuellt val av en mer marknadsvänlig och finanspolitiskt konservativ regering tendera att återställa företagens förtroende och därmed stimulera investeringarna. På produktionssidan kan industri- och byggsektorerna uppleva en gradvis återhämtning i och med att vissa infrastrukturprojekt inom energi och logistik återupptas.
Den colombianska exporten förväntas också uppvisa en måttlig tillväxt under 2026, i linje med den gradvisa återhämtningen i världsekonomin. Landets exportstruktur, som är starkt koncentrerad till energi- och mineralråvaror, kommer fortsatt att bygga på olja, kol och guld, vilka tillsammans står för mer än 50 % av exporten. Förväntningen är att den internationella efterfrågan på energi kommer att förbli relativt stark, vilket gynnar Colombia genom varaktigt höga priser och upprätthåller handelsöverskottet för dessa produkter. Utöver utvinningssektorn förväntas andra segment gradvis vinna mark. Jordbrukssektorn, en traditionell aktör inom Colombias utrikeshandel, kommer sannolikt att stärkas tack vare den stabila utvecklingen för exporten av kaffe, blommor och tropiska frukter, driven av produkternas höga kvalitet och ökad efterfrågan på de europeiska och nordamerikanska marknaderna. Tillväxten inom tjänsteexporten, särskilt inom turism och informationsteknik, framstår som en positiv utveckling. Turismen förväntas gynnas av en förbättrad säkerhetsbild i regioner som tidigare drabbats av våld, och den digitala branschen kommer sannolikt att utöka sin export av programvara och outsourcade tjänster genom att dra nytta av den urbana arbetskraftens allt högre kompetensnivåer.
Måttligt underskott i bytesbalansen men utmanande budgetsituation 2026
Colombia kommer även i fortsättningen att vara starkt beroende av en råvarubaserad exportprofil. Råvaror står för mer än hälften av exporten och förblir den viktigaste källan till valutainflöden. Återhämtningen inom den internationella turismen och det stadiga flödet av penningöverföringar från colombianer som bor utomlands, särskilt i USA, kommer också att fungera som viktiga stabiliserande faktorer som bidrar till att mildra effekterna av handelsunderskottet. Den begränsade diversifieringen av produktionen och den svaga utvecklingen för exporten av tillverkade varor begränsar dock landets förmåga att generera utländsk valuta under perioder med sjunkande råvarupriser, vilket gör den externa sektorn sårbar för internationella fluktuationer. Importen förväntas i sin tur växa i snabb takt, driven av stigande inkomster, en delvis återhämtning av infrastrukturinvesteringarna och en förstärkning av den reala växelkursen, vilket gör utländska varor relativt sett mer överkomliga. Raffinerade bränslen, maskiner och industriutrustning kommer sannolikt att leda denna trend, vilket ytterligare ökar handelsunderskottet. När det gäller extern finansiering kommer Colombia att fortsätta att attrahera utländska direktinvesteringar (FDI), särskilt inom energi- och gruvsektorerna. Dessutom kommer landet att behålla en stark position vad gäller valutareserven, med ett totalt belopp på 67 miljarder USD förväntat vid slutet av 2025, vilket motsvarar 9,9 månaders import. Detta säkerställer valutakursstabilitet och minskar risken för externa obalanser. Sammantaget förväntas Colombias bytesbalans år 2026 uppvisa ett strukturellt, men ändå hållbart, underskott. Detta resultat återspeglar en balans mellan den växande inhemska konsumtionen och motståndskraften hos råvaru- och tjänsteexporten.
På det finanspolitiska området står Colombia inför en av de största utmaningarna i sin senaste tidens ekonomiska politik på grund av det växande underskottet, även om detta kan komma att minska något under 2026. Underskottet belyser svårigheten att hålla tillbaka de offentliga utgifterna mot bakgrund av den ekonomiska avmattningen och det sociala trycket. Budgetsidan återspeglar denna sårbarhet: de obligatoriska utgifterna fortsätter att öka, drivna av höjningar av minimilönen, automatiska pensionsjusteringar, hälso- och sjukvård samt regionala transfereringar, liksom utbyggnaden av sociala program. Eftersom regeringen strävar efter att öka skatteintäkterna genom skattereformer har det överdrivna fokuset på att generera intäkter, utan att genomföra betydande utgiftsnedskärningar, begränsad inverkan på den finanspolitiska konsolideringen. Den offentliga bruttoskulden förväntas nå en högre andel av BNP år 2026 och närma sig den övre gränsen som fastställts i finanspolitiska regeln (71 %), vilken 2025 tillfälligt upphävdes fram till 2027 med hjälp av en ”undantagsklausul”. Genom att införa ett skuldtak tvingar regeln regeringen att minska sitt årliga underskott för att hålla skulden inom den gränsen. Denna utveckling oroar marknaden och kreditvärderingsinstituten, eftersom den belyser en strukturell obalans mellan intäkter och utgifter, vilket kommer att kräva att nästa regering genomför strängare åtstramningsåtgärder.
President Petro kommer att fortsätta att utsättas för inhemskt tryck fram till slutet av sin mandatperiod 2026
I juni 2022 tillträdde Gustavo Petro som president efter att ha fått 50,44 % av de giltiga rösterna i valets andra omgång. Petro, som tidigare var medlem i en numera upplöst rebellgrupp, var kandidat för koalitionen Pacto Histórico por Colombia (PHxC), en allians av vänsterpartier och rörelser som bildades i februari 2021. Hans fyraåriga mandatperiod löper ut i augusti 2026, och enligt konstitutionen kan han inte ställa upp i valet igen i maj 2026. Som den första vänsterpresidenten i landets nyare historia kom Petro till makten med löften om en genomgripande omvandling, inriktad på social rättvisa, ”total fred” och energiomställning. Hans regering har dock ställts inför många interna och externa utmaningar som undergräver dess stabilitet och effektivitet. När Petros popularitet sjönk (29 % i början av november 2025) förlorade regeringen en stor del av det nödvändiga stödet från center-vänster- och centerfraktionerna i kongressen.
De reformer som regeringen föreslagit har gått framåt i ojämn takt. Arbetsmarknadsreformen var den enda som antogs, om än i en urvattnad form, efter att mer omfattande åtgärder, såsom en kortare arbetsvecka, hade avvisats. Pensionsreformen, som syftar till att utvidga täckningen och skapa solidaritetspelare, har fått fart i och med godkännandet av ett nytt lagförslag, som nu är nära att antas. Hälso- och sjukvårdsreformen, som syftar till allmän tillgång och en ny institutionell struktur, pågår fortfarande, medan utbildningsreformen står stilla. Skattereformen förväntas gå framåt delvis, medan upphävandet av den finanspolitiska regeln fram till 2027 har genomförts fullt ut, vilket säkerställer större flexibilitet. Energiomställningen, även om den är strategisk för att minska beroendet av olja och kol, möter starkt motstånd och har svagt stöd i parlamentet och är fortfarande under diskussion. Den inre säkerheten förblir en av Colombias största utmaningar, präglad av ihållande väpnat våld och regeringens oförmåga att befästa kontrollen över stora delar av landet. Projektet ”total fred”, president Petros viktigaste flaggskeppspolitik, har visat sig vara i stort sett verkningslöst efter att ha varit i kraft i nästan tre år. Syftet med politiken var att samtidigt förhandla med olika väpnade grupper (ELN, FARC-dissidenter m.fl.) och kriminella gäng, men i praktiken ledde den till att dessa organisationer utvidgade sitt territorium och stärkte sin ställning. De utnyttjade de minskade militära insatserna för att utvidga sitt inflytande i landsbygdsområden, där odling av kokabusken ofta är utbredd, samt längs narkotikahandelsrutterna. Deras framryckning har lett till högre mordfrekvens, tvångsförflyttningar och utpressning, vilket har undergrävt regeringens trovärdighet hos befolkningen och förvärrat känslan av otrygghet. Även om Petro nyligen har återupptagit vissa militära insatser för att hejda de väpnade gruppernas framryckning, äventyrar den institutionella bräckligheten och bristen på samordning mellan säkerhetsstyrkorna och de lokala myndigheterna effektiviteten i dessa åtgärder. Misslyckandet med projektet ”total fred” har inte bara blottlagt regeringens begränsningar, utan har också blivit en av de viktigaste faktorerna bakom vänsterns politiska försvagning och förstärkningen av den konservativa diskursen om säkerhet och ordning inför valet 2026.
Med blicken riktad mot 2026 präglas valscenariot av djup osäkerhet och en splittring utan motstycke. Den rådande trenden tyder på att en center-högerkandidat har större chans att vinna, med tanke på allmänhetens missnöje med den nuvarande regeringen och den växande efterfrågan på mer moderata alternativ. I parlamentsvalet, som är planerat till den 8 mars 2026, ska 103 senatorer och 183 representanter väljas. Systemet med proportionell representation med hjälp av fördelningskvoten kommer att kvarstå, vilket främjar partimångfalden men också bidrar till fragmenteringen i kongressen. Förväntningarna är att kongressen för perioden 2026–2030 kommer att bli ännu mer splittrad, att ”Petrismo” kommer att försvagas och att krafterna inom mitten och höger kommer att stärkas.
Konflikt mellan presidenterna Petro och Trump
På det utrikespolitiska området genomgår Colombia en period av intensiva diplomatiska spänningar med USA, landets viktigaste historiska partner. Förhållandet försämrades snabbt efter en rad uttalanden av president Petro, som öppet kritiserade USA:s militära insatser mot fartyg som påstods transportera narkotika i Karibiska havet och östra Stilla havet, och till och med uppmanade amerikanska soldater att vägra lyda president Donald Trumps order, vilket ledde till att hans visum tillfälligt drogs in i september 2025. Som svar betecknade Trump Petro som en ”ledare för den illegala narkotikahandeln” och hotade med att införa nya tullar på colombianska exportvaror – även om han ännu inte officiellt har genomfört dem. Dessutom återkallade den amerikanska regeringen Colombias certifiering som partner i kampen mot narkotika, en åtgärd som skulle kunna försvaga det bilaterala samarbetet och påverka säkerhetsbiståndet till landet, vilket motsvarar cirka 0,1 % av BNP, även om president Trump omedelbart utfärdade ett undantag. Denna konflikt mellan de två presidenterna har hittills begränsats till hot snarare än konkreta åtgärder. Trots detta strävar Colombia efter närmare diplomatiska förbindelser med Kina – landet anslöt sig till Belt and Road-initiativet i maj 2025 – och har förstärkt säkerhetsdialogen med Venezuela. Spänningarna kan komma att avta efter valet.

USA
Europa
Panama
Indien
Kina
Brasilien
Mexico