Den militära eskaleringen mellan USA, Israel och Iran sätter energimarknaderna under betydande press. Även om inga större störningar i leveranserna har rapporterats hittills, utgör risken i samband med Hormuzsundet ett allvarligt hot mot den globala ekonomin om konflikten fortsätter.
Nyckeltal
- 20 % av världens oljekonsumtion passerar genom Hormuzsundet
- Upp till 147 USD per fat: en historisk nivå som Brent-råoljan kan överskrida i händelse av långvariga störningar
En konflikt som begränsas till några dagar eller veckor – vilket för närvarande verkar vara det mest troliga scenariot – kommer sannolikt att få begränsade konsekvenser.
Om konflikten drar ut på tiden kan dock de makroekonomiska effekterna bli betydande och sträcka sig långt bortom frågan om energipriser.
Ruben Nizard, Head of Sector Research, Coface.
Omedelbar kortsiktig påverkan på energimarknaderna
De amerikanska och israeliska attackerna i Iran markerar en tydlig vändpunkt för energimarknaderna. När börsen öppnade på måndag morgon steg priset på Brent-råolja med över 10 %, främst till följd av en ökad geopolitisk riskpremie – inte till följd av specifika och omedelbara störningar i försörjningen.
Före denna eskalering präglades oljemarknaderna av överskott. God tillgång till olja, driven av producenter utanför OPEC+, och en snabb återuppbyggnad av lagren höll priserna nere (i genomsnitt cirka 68 pund per fat 2025). Konflikten förändrar denna bild och återinför betydande osäkerhet om försörjningstryggheten.
Data för diagrammet i .xlsx format
Hormuzsundet – en strategisk energiknutpunkt
Den största risken är förknippad med Hormuzsundet, genom vilket cirka 20 % av världens oljekonsumtion och nästan 30 % av all sjötransporterad råolja passerar. De pågående störningarna bidrar redan till högre priser.
Det finns få verkliga alternativ för att kringgå sundet, och dessa är otillräckliga i händelse av större störningar. Långvariga eller upprepade störningar skulle realistiskt sett kunna få priset på Brent att stiga långt över 100 USD per fat, med potential att överstiga både toppnoteringen från februari 2022 (122 USD per fat) och rekordnivån från 2008 (147 USD per fat).
Data för diagrammet i .xlsx format
Olja: Risk för förstörelse av infrastruktur
Även om Iran inte är regionens största producent skulle en förlust av iransk olja snabbt få konsekvenser på en redan sårbar marknad. Med en produktion på över 3 miljoner fat per dag och en export på cirka 1,5 miljoner fat – främst till Kina – skulle en nedstängning tvinga köpare, särskilt i Asien, att hitta dyrare alternativ. Detta skulle leda till ytterligare prispress.
Utöver den iranska produktionen eller en eventuell stängning av Hormuzsundet skulle Iran också kunna lansera attacker mot oljeinfrastrukturen i andra länder i Persiska viken. Effekten kommer att bero på skadornas omfattning och hur länge störningarna varar, i en situation där OPEC+:s reservkapacitet – uppskattad till 4–5 miljoner fat per dag – är begränsad och koncentrerad, särskilt till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Logistik och handelsflöden kan också störas.
Ringverkningar långt utanför oljemarknaden
Konsekvenserna sträcker sig långt bortom enbart oljemarknaden. Hormuzsundet är också avgörande för transporten av flytande naturgas (LNG), konstgödsel, industrimetaller (som aluminium) och petrokemiska produkter. Dessutom kan andra strategiska flaskhalsar, såsom Bab el-Mandeb¹ eller Suezkanalen, påverkas av en regional eskalering. Detta kan leda till högre fraktkostnader och ökade försäkringspremier för sjöfarten.
En gradvis försvagning av de globala leveranskedjorna ökar risken för brist och inflationstryck, särskilt i ekonomier som är starkt beroende av importerad energi.
Den långsiktiga risken: en global makroekonomisk chock
Ett extremt scenario där oljepriset ligger kvar över 100 USD per fat under en längre tid skulle kunna utlösa en ny uppgång i den globala inflationen och troligen tvinga centralbankerna att ändra kurs – från penningpolitisk lättnad till bred åtstramning.
En varaktig ökning av priset på Brent-råolja med 15 USD skulle kunna minska den globala ekonomiska tillväxten med cirka 0,2 procentenheter och samtidigt öka inflationen med nära 0,5 procentenheter. I ett sådant scenario blir risken för stagflation – en kombination av låg tillväxt och hög inflation – återigen ett reellt hot mot den globala ekonomin, med allvarliga konsekvenser för näringslivet och den internationella handeln.
1 Sundet som förbinder Röda havet med Adenbukten.
