Qatar

Regionala konflikter och störningar i LNG-försörjningen tynger tillväxten kraftigt

I ett scenario med ett långvarigt krig förväntas Qatars tillväxt minska kraftigt år 2026 på grund av störningar i LNG-produktionen och exportlogistiken, samt störningar i sjöhandeln genom Hormuzsundet. Qatar är en av världens största LNG-exportörer, men landet är starkt beroende av Hormuzsundet för sin export. Försämringen av säkerhetsläget i regionen har haft en betydande inverkan på flödena av kolväten. Iranska missilattacker i mars 2026 förstörde cirka 17 % (två av de 14 förvätskningsanläggningarna) av Qatars LNG-exportkapacitet vid anläggningen i Ras Laffan. Reparationerna beräknas ta tre till fem år. Trots en delvis återupptagning av verksamheten efter det regionala eldupphöret den 22 april går återhämtningen av anläggningen fortfarande långsamt och kommer att fördröja utbyggnaden av North Field East med upp till ett år. Följaktligen förväntas naturgasproduktionen minska med 20 % och uppgå till 130 miljarder kubikmeter (bcm) år 2026, vilket är en nedgång jämfört med föregående år. Det förväntas uppstå spridningseffekter till den icke-energirelaterade ekonomin genom svagare ekonomiskt förtroende, försenade investeringsbeslut, minskad import, en nedgång i turistaktiviteten (8 % av BNP år 2025) och strama finansiella villkor. Osäkerheten kring de regionala säkerhetsförhållandena kommer sannolikt att skjuta upp projekt inom den privata sektorn och inflödet av utländska investeringar. År 2026 förväntas antalet turister minska med 20 % jämfört med föregående år till cirka 4 miljoner, vilket kommer att påverka utsikterna negativt för andra turistrelaterade sektorer, såsom detaljhandel och transport. Industriproduktionen, inklusive petrokemikalier och gödningsmedel, kommer också att drabbas av lägre produktion och lönsamhet eftersom den är starkt beroende av gas som råvara. Störningar i exportvägarna kommer även att hindra exporten av helium, där Qatar står för en tredjedel av den globala efterfrågan. Höjda insatskostnader, minskat förtroende och svagare efterfrågan kommer även att påverka byggsektorn (cirka 10 % av BNP). Byggföretag kommer att drabbas av projektförseningar, längre betalningstider och stramare finansiella villkor.

Inflationstrycket kommer att öka måttligt, drivet av ett kvarstående tryck på importerade varor (dvs. livsmedel, drycker, bilar, fordonskomponenter, textil- och klädprodukter) samt de extra frakt- och omdirigeringskostnader som är förknippade med konflikten. Detta kommer att tynga hushållens köpkraft, inklusive hushåll med låginkomsttagare som är utländska medborgare, och försvaga den privata efterfrågan. De reglerade priserna och den fasta växelkursen bör dock begränsa inflationsgenomslaget. Trots införandet av likviditetsstöd genom kassakrav och ökad finansiering genom repoauktioner, avsedda att motverka krigets effekter, förväntas inte penningpolitiken lättas snabbt. Detta beror på de åtgärder som den amerikanska centralbanken (Federal Reserve) vidtar som svar på det stigande inflationstrycket, med tanke på dinarens koppling till den amerikanska dollarn.

Störningar i energiexporten försvagar de offentliga finanserna och bytesbalansen

Attackerna mot energiinfrastrukturen i Ras Laffan och stängningen av Hormuzsundet kommer att leda till att Qatars överskott i bytesbalansen praktiskt taget försvinner 2026 på grund av minskad export av kolväten, petrokemikalier och tjänster. LNG-exporten, som står för ungefär 80 % av Qatars gasexport, förväntas minska med 40 % år 2026 jämfört med 2025, eftersom landet är helt beroende av Hormuzsundet för att transportera sin export. Säkerhetsoro och förlorat förtroende kommer att påverka tjänsteexporten negativt genom minskad turism och transportverksamhet. Blockaden av Hormuzsundet har logistiskt isolerat landet, vilket hindrar containerfartyg från att passera genom sundet, vilket hämmar importvolymerna. Detta har tvingat Qatar att övergå till flyg- och vägtransporter. Eftersom flygfrakt dock inte kan mäta sig med fartygens enorma volymer förväntas importen sjunka kraftigt, vilket delvis kommer att uppväga nedgången i exporten.

Lägre energiintäkter (som står för 80 % av de totala skatteintäkterna) och intäkter från andra sektorer än energisektorn kommer båda att öka budgetunderskottet. Energiintäkterna kommer att påverkas av exportnedgången till följd av stängningen av Hormuzsundet, medan intäkterna från andra sektorer än energisektorn kommer att påverkas av minskad inhemsk aktivitet och färre turister. För att mildra effekterna av det regionala kriget har myndigheterna aviserat riktade finanspolitiska stimulansåtgärder som syftar till att stödja företag och stärka investerarnas förtroende. Dessa åtgärder omfattar direkt ekonomiskt stöd, såsom subventioner som täcker upp till 40 % av de stödberättigade utgifterna, samt incitamentsprogram som stöder projekt till ett värde av cirka 2,8 miljarder QAR. Dessa åtgärder kommer också att bidra till att öka det offentliga underskottet. Detta förväntas dock inte utgöra några strukturella risker för de offentliga finanserna på kort sikt, eftersom landet har en relativt låg skuldnivå och stora buffertar, däribland uppskattningsvis 600 miljarder USD (ungefär 200 % av BNP) i statens investeringsfond Qatar Investment Authority (QIA) samt valutareserver motsvarande 70 miljarder USD (nästan 26 månaders import).

Regionala geopolitiska spänningar är den främsta riskkällan

Qatar gynnas av ett stabilt inrikespolitiskt klimat som kännetecknas av ett centraliserat beslutsfattande. Det finns inga större politiska fraktioner, eftersom regeringen står enad bakom emiren, som utser den. Den politiska stabiliteten bör bestå, eftersom den lokala befolkningen i stort sett är nöjd med sin livskvalitet – trots den senaste tidens kraftiga inflationsuppgång till följd av kriget i Iran – och med sin levnadsstandard, delvis tack vare sociala utgifter och subventioner.

Qatar har upprätthållit balanserade diplomatiska relationer på den internationella arenan. Landet kommer sannolikt att fortsätta positionera sig som en diplomatisk mellanhand och stödja medlingsinsatser och regional dialog mellan regionala och globala aktörer. Qatars relationer med Iran präglas av ett visst mått av strukturellt ömsesidigt beroende; de två länderna delar världens största naturgasfält, North Field/South Pars, och spänningarna mellan dem har ökat sedan kriget bröt ut i februari 2026. Iranska attacker nådde Qatars territorium under konflikten, vilket eskalerade spänningarna mellan de två länderna trots tidigare samarbetsrelationer. Förbindelserna med Turkiet förväntas förbli starka, med stöd av en nära politisk samstämmighet, försvarssamarbete och handelsförbindelser. Medan Qatar förblir en viktig källa till investeringar för Turkiet, erbjuder Turkiet en ytterligare säkerhetsmässig och strategisk närvaro utöver Qatars traditionella västerländska partner. Sedan slutet på den regionala diplomatiska splittringen 2021 har Qatar förbättrat sina förbindelser med GCC-partnerna. Den strategiska konkurrensen med vissa partnerländer i Gulfregionen, såsom Förenade Arabemiraten, kommer dock sannolikt att bestå inom områdena luftfart, regionala investeringar, regionalt inflytande och logistikverksamhet. Qatar är värd för en av de största amerikanska militärbaserna i Mellanöstern, vilket stärker landets strategiska partnerskap med USA och dess säkerhetsposition i regionen. De bilaterala förbindelserna är starka tack vare de båda ländernas samarbete inom energi, handel och investeringar. Efter USA:s och Israels ingripande i Iran kommer Qatar dock att bli mer utsatt för regionala spänningar och deras konsekvenser, såsom Irans stängning av Hormuzsundet, som utgör transitvägen för Qatars export och större delen av landets import.

Uppdaterad: juni 2026