År 2025 var en vändpunkt för den globala ekonomin. Med förändringar i USA:s politik under Trump, kinesisk överkapacitet och ökande geopolitiska spänningar måste företagen nu ompröva sina strategier. Tillväxt, konkurser, press på marginalerna: våra experter analyserar utmaningarna för 2026 och delar med sig av råd om hur företag kan stärka sin motståndskraft i turbulenta tider.
2025: Ett år präglat av geopolitisk turbulens och omvandling
2025 kommer att framstå som en tydlig vändpunkt för den globala ekonomin. Efter Donald Trumps övertygande valseger i slutet av 2024 gick handelspolitiken in i en ny fas. Detta symboliserades av den numera ökända ”befrielsedagen” (april 2025) och det snabba införandet av omfattande tullar. Denna abrupta förändring skapade en ekonomisk osäkerhet utan motstycke – i nivå med pandemin. Utöver tullchocken har hela den geopolitiska arkitekturen skakats om. Den globala fragmenteringen har ökat och ett nytt fenomen har uppstått: en splittring inom själva Atlantblocket.
Fragmenteringen accelererar och ekonomin används som ett påtryckningsmedel. Tidigare handlade oron främst om dynamiken mellan andra regioner, men nu är det relationen mellan USA och Europa som väcker oro.
– Frédéric Wissocq, Underwriting Director för Västeuropa och Afrika på Coface
Denna omvärdering av den historiska alliansen tvingar Europa att snabbt ompröva sin strategiska position – särskilt när det gäller försvaret – i en tid då många länder har strama budgetar.
Året har visat, om det fanns några tvivel, att ekonomin aktivt används i geostrategiska spel, där ömsesidiga beroenden nu öppet används som vapen. Tullar, exportrestriktioner och ekonomiska sanktioner används i allt högre grad som påtryckningsmedel.
Europeiska företag befinner sig därmed i ett krysseld mellan flera fronter: amerikansk protektionism, kinesisk konkurrens och politisk oro i sin egen region.
I denna utmanande situation försvagas förtroendet för ekonomin, och vi ser både lägre konsumtion och ökad försiktighet i investeringsbeslut.
Europeisk konkurrenskraft – mellan förhoppningarna i Draghi‑rapporten och verkligheten i genomförandet
Inför denna hotfulla situation förtjänar Europa åtminstone beröm för att ha ställt en tydlig diagnos av sina svagheter. Draghi-rapporten om konkurrenskraft och Letta-rapporten om den inre marknaden har identifierat de underliggande problemen på kontinenten:
- eftersläpning i förhållande till USA och Kina vad gäller innovation
- fragmentering av den inre marknaden
- höga energikostnader
- överdrivna strategiska beroenden
Det europeiska svaret har tagit formen av konkurrenskraftskompassen, som fastställer en ambitiös strategisk inriktning mot 2029 och bygger på flera centrala områden:
- att överbrygga innovationsklyftan inom avancerad teknik
- utveckla en sammanhängande plan som kombinerar avkarbonisering och konkurrenskraft,
- stärka säkerheten genom att minska beroendet.
- påskynda den politiska integrationsprocessen
Det som oroar oss nu är hur långt efter vi ligger i det praktiska genomförandet av rekommendationerna i Draghi- och Letta-rapporterna.
- Jean-Christophe CAFFET, Chief Economist, Coface.
Även om vissa åtgärder har vidtagits – gigafabriker, förenklingar för små och medelstora företag, snabbare handläggning av gruvkoncessioner – går det mycket långsammare än nödvändigt. Draghi föreslog årliga investeringar på 750–800 miljarder euro för att stärka Europas konkurrenskraft. Men strama statsbudgetar och politiskt motstånd mot gemensam skuldsättning bromsar framstegen.
Tyskland illustrerar spänningen mellan ambition och verklighet. Valet av Friedrich Merz 2025 markerade en förändring. Trots landets tradition av strikt budgetpolitik lanserades ett stort investeringsprogram:
- 500 miljarder euro för infrastruktur
- över 200 miljarder euro för försvar
- 100 miljarder euro för grön omställning
Ett mindre mirakel: efter tre förlorade år har Tyskland äntligen vaknat och slutat att göra finanspolitisk disciplin till hörnstenen i sin strategi.
- Jean-Christophe Caffet
Detta kan få positiva återverkningar för hela Europa, särskilt för franska underleverantörer och grannländerna. Samtidigt råder det fortfarande osäkerhet om hur och när medlen faktiskt kommer att användas, eftersom Tyskland har sin ”helt egen metod för att stimulera ekonomin”.
Europeiska företag fast mellan amerikanska tullar och kinesisk dumpning
Trots farhågorna har de amerikanska tullarna inte haft någon större inverkan på europeiska exportörer. De effektiva genomsnittliga tullsatserna ligger på omkring 16–17 %, och Europa påverkas ungefär lika mycket som andra regioner.
”Europa är inte föremål för högre tullar än resten av världen, och för vissa produkter är tullarna till och med lägre”, påpekar Jean-Christophe Caffet, chefsekonom på Coface. Analysen visar att cirka 80 % av kostnaden bärs av amerikanska aktörer, företag eller konsumenter, och inte av utländska exportörer, i motsats till vad Trump-administrationen hävdar.
Den verkliga risken för den europeiska industrin ligger någon annanstans: i den ”andra kinesiska vågen”, där kinesisk överproduktion dumpas på den europeiska marknaden.
Det som företagen är mest oroade över just nu är kinesisk dumpning och den enorma överkapacitet som pressas in på den europeiska marknaden.
- Frédéric Wissocq, Western Europe & Africa Underwriting Director, Coface.
Denna risk beror både på kinesisk överkapacitet och amerikanska tullar, som gör den amerikanska marknaden allt mindre tillgänglig för kinesiska produkter. Hittills har Kina dock lyckats omdirigera sin export till Europa och i ännu högre grad till tredjeländer som fungerar som mellanhänder: +6 % till Europa jämfört med föregående år och mer än 20 % till länder som Vietnam.
Samtidigt skapar detta ett starkt deflationstryck. Prisskillnaden mellan kinesiska och europeiska industriprodukter har ökat med 30 procentenheter sedan återöppningen efter pandemin, och med mer än 40 procentenheter när valutakurserna beaktas.
Detta är inte tillfälligt. Överkapaciteten pressar ner de kinesiska priserna, vilket i sin tur pressar de europeiska intäkterna och marginalerna.
- Jean-Christophe Caffet, Group Chief Economist, Coface.
Särskilt utsatta sektorer:
- Elbilar, där Kina har gjort en spektakulär framgång i det övre marknadssegmentet (läs vår artikel om detta).
- Kapitalvaror, särskilt sådana som är relaterade till koldioxidfri energiproduktion
- Metaller, där de två huvudmarknaderna – bygg- och bilindustrin – bromsar in.
- I Tyskland har vinstmarginalen för alla icke-finansiella företag sjunkit med 5 procentenheter under de senaste tre åren, med en mycket större nedgång inom vissa tillverkningssektorer
Utsikter för 2026: måttlig tillväxt och fortsatt höga konkursnivåer
För 2026 visar Cofaces ekonomiska prognoser på en måttlig global tillväxt och ihållande spänningar. Den globala tillväxten förväntas ligga på omkring 2,4–2,5 %, vilket innebär en ytterligare nedgång efter de förväntade 2,6–2,7 % under 2025. Denna tillväxttakt, som ligger under den potentiella tillväxten före pandemin, är nu det nya normala i den aktuella ekonomiska situationen.
I USA förväntas tillväxten stabiliseras på knappt 2 %, med stöd av massiva investeringar inom AI och teknik i vid bemärkelse: datacenter, nätverk, kraftproduktion etc. Enbart AI-sektorn står för cirka 20 % av tillväxten i USA 2025, och nästan hela tillväxten om vi inkluderar förmögenhetseffekterna på konsumtionen via börsvärdena, som drivs upp av aktiekurserna för de stora företagen i sektorn.
Europa ligger på cirka 1 % – ungefär samma nivå som 2025. Tyskland skulle kunna nå 1 % med Merz-planen, medan Frankrike ligger på 0,6 % men fortfarande är utsatt för ihållande finanspolitisk och politisk osäkerhet.
Kina fortsätter att bromsa in, trots ett officiellt mål på 5 %. Indien fortsätter att visa stark tillväxt med hög inhemsk efterfrågan och relativt låg exponering mot den amerikanska marknaden.
Konkurserna förväntas fortsätta att öka under 2026, men i långsammare takt. I Frankrike förväntas 69 000 konkurser under 2025 – fler än under rekordåret 2009 (63 000).
När det gäller konkurser befinner vi oss på den högsta nivån på 10–15 år internationellt och på en rekordnivå i Frankrike – även om det nu börjar plana ut något.
- Jean-Christophe Caffet
Coface uppskattar en global ökning av konkurserna med 3–4 % under 2026 – en minskning från 6–7 % under 2025. De sektorer som drabbats hårdast är fortfarande byggbranschen och hotell- och restaurangbranschen, men det har också skett en kraftig ökning av konkurserna bland medelstora företag med många anställda.
Det handlar ofta om företag som redan var sårbara och där den nuvarande situationen har påskyndat deras nedgång.
- Frédéric Wissocq
De ”zombiebolag” som överlevde pandemin med stöd och låga räntor försvinner gradvis. En ny våg av konkurser kan dock inträffa i och med den gradvisa spridningen av ny teknik, särskilt artificiell intelligens, i hela produktionsstrukturen – något som Jean-Christophe Caffet beskriver som ”destruktiv skapelse” snarare än ”kreativ förstörelse” – åtminstone i en inledande övergångsfas.
Läs mer
- Få djupgående analyser och expertråd i vår senaste Risk Review.
- Kontakta våra experter redan idag för en personlig demonstration och för att hitta rätt lösning för ditt företag och era kommersiella riskutmaningar.
